Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rut i stället för riktig politik

Argumenten för rut och Alliansens övriga så kallade jämställdhetssatsningar är så ihåliga att det ekar på debattsidorna.

Annons

Att köpa hushållstjänster ska underlätta för främst kvinnor att satsa på jobbet påstår Alliansen. Man utgår från att vuxna och friska människor i synnerhet män – inte kan klara av hem, familj och karriär samtidigt. Alliansens lösning på snedfördelningen av hem- och hushållsarbetet mellan könen är att subventionera tjänster i stället för att satsa på reell jämställdhetspolitik. Dels hävdar man att det skapar riktiga arbeten för kvinnor som annars tvingats jobba i en svart sektor. Alltså – lågavlönade kvinnor ska kunna gå från svarta låga löner till vita låga löner.

När Alliansen får kritik för detta svarar man gärna i termer av vad är det för skillnad på att måla ett fönster och att putsa det och gör kopplingen till rot-avdraget. Jämförelsen saknar relevans.

Insatser för att öka jämställdheten mellan könen måste ske på helt andra nivåer i samhället, eftersom bristerna bland annat handlar om kulturellt och socialt ärvda värderingar. Det kan ingen skattesubventionerad insats råda bot på.

Vad Alliansen gör när man argumenterar för rut som en insats för jämställdheten, är snarare att man cementerar uppfattningen om att det är (eller bör vara?) kvinnor som tar ansvar för hem- och hushållsarbetet och att det så ska förbli, eftersom familjerna (och männen) kan köpa sig fria från det delade ansvaret.

Ett annat jämställdhetsfiasko är den så kallade jämställdhetsbonusen där familjer lockas med ekonomiska fördelar i syfte att män ska vara mer föräldralediga.

Satsningen har fallerat eftersom den är så komplicerad och i grunden felaktig. Föräldraledigheten bör delas så lika som möjligt mellan föräldrarna för att skapa förståelse för hur viktigt det är att vara hemma med sina barn och dela vardagens hemarbete med sin partner. För att nå dit är en delning av föräldraledigheten mellan mamman och pappan det enda vettiga.

Vårdnadsbidraget provades första gången i början av 1990-talets Bildt-regering. Det var lika orättvist då som det är nu. Få, väldigt få, familjer eller ensamstående kan se vårdnadsbidragets 3000 kronor i månaden som en verkligt fungerande möjlighet att få vara hemma längre med barnen. Detta har provats även i andra länder, bland annat Norge, och resultaten har varit dåliga eftersom det mest varit kvinnor som utnyttjat bidraget.

Rösta för en ny regering så vi kan utveckla möjligheterna för barns ökade tillgång till båda föräldrarna och för ett jämställt föräldraskap!

Anders Edvinsson (S)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons