Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riskerna för länet i storregionen

Annons

I början av 1970-talet genomfördes en sammanläggning av de dåvarande 30 kommunerna i länet och två kommuner i Västernorrlands län till dagens 8 kommuner. Samtidigt justerades gränsen mellan Jämtlands och Västernorrlands län.

Bakgrunden var ett behov av att skapa starkare kommuner som kunde svara mot de krav som både kommuninvånarna och staten ställde.

I den utredning som kommunreformen byggde på angavs som riktmärke att en kommun måste ha minst 8 000 invånare för att vara tillräckligt bärkraftig och effektiv för de dåvarande kommunala uppgifterna.

Med utgångspunkt från år 1970 kan konstateras att bara tre av länets 8 kommuner sedan dess kunnat behålla och öka sin folkmängd: Krokom, Åre och Östersund.

I övriga kommuner har invånarantalet minskat.

Tre kommuner Bräcke, Ragunda och Strömsund har sedan de bildades tappat omkring en tredjedel av sin befolkning.

Dessutom ligger nu tre kommuner Berg, Bräcke och Ragunda under det tidigare angivna riktmärket för nödvändigt invånarantal.

Med sjunkande befolkningstal försämras också den kommunala ekonomin i motsvarande grad och därmed möjligheterna att upprätthålla en acceptabel kommunal service vilket i hög grad präglar dagens läge.

Till bilden hör också att sedan kommunreformen har kommunerna tillförts ett antal nya uppgifter som kräver helt andra resurser och kompetenser i den kommunala verksamheten än när de bildades. Det drabbar främst de minsta kommunerna. Utvecklingen att skapa kommunalförbund för specifika verksamhetsområden visar att man trots begränsade möjligheter försöker lösa de ålagda uppgifterna genom samarbete kommunerna emellan.

Dagens situation tyder på att 1970-talets kommunreform som syftade till att skapa bärkraftiga och effektiva kommuner är överspelad för länets del.

Frågan är därför om det inte nu är läge att lyfta blicken från de återkommande ekonomiska problemen och överväga om inte en annan kommunal organisation på sikt skulle kunna ge andra förutsättningar att trygga en bra samhällsservice och skapa bättre utvecklingsförutsättningar för länet.

Jämtlands län är en tydligt avgränsad och väl sammanhållen region med en klar identitet. Det ömsesidiga beroendet mellan centrum och omland är oomtvistat. Östersundsområdet som är den största befolkningskoncentrationen i Norrlands inland utgör ett naturligt centrum där det viktigaste kommunikationslederna inom länet och med omvärlden sammanstrålar. Förutsättningar borde därför finnas att av länet skapa en kommun som i likhet med Gotland även innefattar landstingets verksamhet.

Därigenom skulle en samlad, kompetent och effektiv kommunorganisation kunna byggas upp som har resurser att verka över hela länet och som även har mandat att ta tillvara länets intressen utåt mot omvärlden.

Lyckas man med den enigheten går det, på samma grunder som gäller för Gotlands och Hallands län, att hävda länet som en självständig region i framtiden. Om vi inte kan enas i länet och sätta kraft bakom agerandet finns risken att länet i stället inordnas i en stor Norrlandsregion.

Då riskerar länet att bli ett ointressant utkantsområde i en region som omfattar halva landets yta och som helt kommer att domineras av de starka politiska och ekonomiska krafterna vid Norrlandskusten.

Jan Billow,

Hans Mårtén,

Lennart Sundström

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons