Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regionbeslutet kan inte bli demokratiskt

/
  • Debattören Sten Rentzhog anser att regionfrågan, där resultaten kan bli ett Stornorrland eller en Sundsvallsregion, knappast kommer att avgöras på ett demokratiskt sätt.
Illustration: Kjell Nilsson-Mäki

Om ett par veckor kommer Kammarkollegiets förslag om regionfrågan. Ingen vet om förslaget innebär Stornorrland eller en Sundsvallsregion.

Annons

Berörda kommuner och landsting får tio dagar (!) på sig att ta ställning.

Förr styrdes Sverige med eftertanke. Viktiga förändringar förbereddes med ingående utredningar, och långvarig diskussion i press, företag, politiska och ideella organisationer. Först när alla fått yttra sig och för- och nackdelar ingående klarlagts gick man till beslut.

Nu fattas besluten ibland utan att allmänheten ens hunnit märka vad som är på gång. Undra på att det ibland blir lite vingligt.

Men så lättsinnigt som regionfrågan har nästan inget tidigare behandlats. Pressen skyller på att allmänheten inte är intresserad. Men är det konstigt med den bristande redovisning av motiv och konsekvenser som har varit?

Det är en politisk maktfråga, där argumenten är så svaga att man helst inte har velat ha debatt. Kärnpunkten är att låta politikerna förfoga över de regionalpolitiska medel som länsstyrelserna hittills haft hand om. Man kan undra vad väljarna vinner på beslut efter partilinjer och mandatperioder i stället för länsstyrelsens mera långsiktiga och ojäviga bedömningar.

Det andra huvudargumentet har varit sjukvårdsfrågan, men numera tycks alla inse att det är något som kan lösas ändå.

För att få igenom förslaget pressar förespråkarna fram ett beslut i taget, utan konsekvens och helhetssyn, tills landet blir ett virrvarr. Först kom de oförenliga storheterna Västra Götaland, Skåne, Gotland och Halland. Nu vill man besluta om norra Sverige. Men fortfarande har man ingen aning om hur Svealand och resten av Götaland och Norrland kan tänkas se ut.

När regeringspartierna var oeniga kom man överens om låta Kammarkollegiet bereda ärendet. Kanske trodde man som flesta av oss att Kammarkollegiet är en myndighet med expertis och oväld. Men hur har Kammarkollegiet gjort?

Jo, i stället för att granska ärendet har man givit en enskild konsult i uppdrag skriva ett förslag, som myndigheten utan egen prövning ska skicka på denna rekordkorta remiss och sedan omedelbart överlämna till regeringen.

Är det en kupp för att tvinga regeringen att frångå kompromissen och fatta ett brådstörtat beslut?Vad innebär näringslivsminsterns nära band med Umeåregionen?

Har man någonsin förr visat ett sådant lättsinne? Det handlar om ett beslut med verkningar många generationer framåt. På ett avgörande sätt förändras olika landsändars förmåga att synas och göra sig hörda. Vinnarna är storstadsregionerna, och Umeåregionen. Förlorare blir Jämtland och Härjedalen, och andra som hamnar i periferin.

Tio dagars remisstid, utan att någon i förväg vet vad förslaget kommer att innehålla! Ingen möjlighet till debatt eller för någon utanför kommunstyrelserna att yttra sig!

Varför är det ingen som protesterar mot en sådan hantering? Varför är det ingen som känner sig berörd, trots att vi vet att det antingen gäller att tvinga in oss i Stornorrland eller att slå ihop länet med Sundsvall? Varför reagerar ingen mot tanken på att göra vårt fattiga län medansvarigt för Västernorrlands problem, trots att de talar om en miljardbrist i sjukvården och inte ens kunde fastställa årets budget, och trots att en delning av länet innebär patientbortfall och en ännu större brist. Ska vi tillåta att man spelar rysk roulett med vår framtid?

Sten Rentzhog

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons