Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringens ineffektiva krispolitik måste ändras

Svensk ekonomi rasade i början av året värre än den gjort sedan andra världskriget.

Annons

En huvudorsak är naturligtvis vad som skett utomlands på våra exportmarknader men allt klarare är att regeringens ekonomiska politik trots den mycket höga svansföringen varit helt ineffektiv och inte haft som mål att bemästra krisen utan att förändra samhället.

Riksbanken har gjort sitt jobb med beröm godkänt från september i fjol. Innan dess blundade den både för svenska bankers vansinnesutlåning och för krismolnen i världsekonomin.

Genom lågräntepolitiken och massiva bankstöd har nu tiotusentals jobb räddats.

Kronkursens fall eller snarare eurons ökning eftersom det i stort sett bara är den som stigit och många andra valutor följts åt nedåt har likaså räddat tiotusentals jobb i Sverige.

I riksbankens inre diskussioner talas det om att den fria kronan räddat i storleksordningen 100 000 jobb i Sverige medan våra konkurrenter nere på kontinenten plågas av sin övervärderade valuta. Men även finsk skogsindustri är illa ute. Vår nya allt viktigare turistnäring blommar däremot.

De fackliga medlemmarna har också via sina organisationer accepterat avtal som inneburit förkortad arbetstid med lägre veckolöner. Regeringarna i för oss viktiga exportländer som USA, Tyskland och Storbritannien gör jättelika satsningar för att få igång hjulen trots budgetunderskott som relativt sett är tre gånger större än vårt och normalt brukar deras underskott vara mera seglivade än våra.

Så vår riksbank gör sitt jobb mot krisen, kronans kurs sitt, de fackliga organisationerna och deras medlemmar tar sitt ansvar, tunga omvärldsregeringar agerar men det räcker inte när den svenska regeringens insatser har så svaga direkta effekter mot krisen och främst ökar passiva budgetunderskott, förlänger och fördjupar krisen och gör landet sämre rustat när konjunkturen en gång vänder.

Vad de senaste data om konjunkturen visar är att hushållen upplever genuin otrygghet och håller hårt i plånboken det vill säga man sparar de skattesänkningar och löneökningar man fått. Detta för att man vet att regeringens politik lett till att över en halv miljon löntagare har pressats lämna a- kassan och dess skydd och att de som fortfarande är försäkrade får nu ett klart sämre skydd än när regeringen vann valet. I kommunsektorn sparkas nu tusentals helt i onödan trots att efterfrågan på deras tjänster är större än någonsin.

Otrygga hushåll och otrygga företag drar ned på sina satsningar och när alla från frisören på hörnet, matbutiken, taxi och hemmaindustrin möter svagare efterfrågan då försvinner jobben. De nya arbetslösa tvingas än mer dra ned sina inköp och ytterligare arbetslöshet blir resultatet.

Att i ett sådant läge lita på att främst sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta inkomstskatter skulle sätta fart på konjunkturen som regeringen gjort är närmast att likna vid naturfolkens regndanser.

Strategin döms också ut av internationella organ som Den internationella valutafonden, OECD i Paris och också av EU-kommissionen. Den typen av politik misslyckades redan under president Bush och vi fick den amerikanska härdsmältan. I stället gäller att man borde gå den väg som dominerar president Obamas politik och som TCO föreslog redan i höstas: Att satsa så att kommunerna kan behålla sina jobb, att minska otryggheten och höja efterfrågan genom att stärka a- kassesystemet, att massivt satsa på utbildning och forskning i alla led, på infrastrukturinvesteringar med mera.

Målet måste vara att hindra massarbetslöshet att uppstå och att se till att de arbetslösa utbildas och aktiveras så att de med stärkt eller ny kompetens kan möta nästa uppgång i eterfrågan. Åtgärderna måste därför sättas in tidigt och den tid som förspillts medan krisen förstärkts det senaste året kan aldrig i efterhand kompenseras.

Därför måste regeringen agera nu och sluta lyssna på de falska profeter som verkar tro på nån sorts ekonomins själavandring där förlorad produktion och mänsklig ofärd kan kompenseras i nästa liv.

Roland Spånt

Chefsekonom TCO

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons