Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orimliga krav på arbetsförmedlingen

/
  • Arbetsförmedlingens personal behöver ett väsentligt bättre utgångsläge i mötet med dem som drabbas av arbetslöshet för att kunna ge dem det stöd och den hjälp som de har rätt att kräva i en svår omställningssituation.Foto: Scanpix

Annons

Den oerhört snabba försämringen av arbetsmarknadsläget under hösten påminner om den situation vi hade under 1992. Även då överraskades vi av med vilken snabbhet försämringen kom och vi kunde inte bedöma hur djup eller hur långvarig krisen skulle bli. Även om den krisartade utveckling vi upplever idag har delvis andra orsaker än under 90-talet finns det starka skäl att dra nytta av de erfarenheter vi gjorde då.

Arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingarna kan inte ensamma bära ansvaret för att motverka den utslagning från arbetsmarknaden som kommer att bli konsekvensen om de prognoser som nu publiceras blir verklighet.

Finansministern talar om en arbetslöshet runt nio procent under 2009, Svenskt näringsliv, LO med flera talar om ännu högre nivåer. Regeringar och ministrar har, oberoende av färg, lagt ett stort ansvar på Arbetsförmedlingen för krishantering under Arbetsförmedlingens 60-åriga historia. Mycket pekar på att man kommer att göra det också denna gång.

Arbetsförmedlingen har de senaste åren fått vidkännas mycket stora resursneddragningar och 850 medarbetare har lämnat organisationen. Vi har dessutom under 2008 genomgått en stor och genomgripande organisationsförändring, som på inget sätt är slutförd.

Vi har tillförts uppgiften att arbeta med långtidssjukskrivna. Vi har i dag dåligt grepp om den ekonomiska situationen i vår egen organisation. Kommande anslagstilldelning vet vi inte heller något om.

Med detta sagt vill vi från SEKO:s sida framhålla att Arbetsförmedlingens medarbetare naturligtvis kommer att göra sitt yttersta för att möta den tillströmning av arbetslösa som vi kommer att se under det kommande året.

Det är rimligt att tro att regeringen, trots att man hittills avvisat sådana tankar, kommer att tvingas tillföra arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingarna resurser för att möta den hotande utvecklingen. Arbetsförmedlingen har historiskt visat sig äga en oerhörd flexibilitet och en förmåga att snabbt ställa om verksamheten men det finns en gräns för vad vi kan hantera, även med en resursförstärkning.

Om det Arbetsmarknadspolitiska uppdraget blir för stort kommer arbetsförmedlarna, varav många är SEKO:s medlemmar, att känna samma vanmakt och känsla av otillräcklighet som vi gjorde under 90-talets krisår. Risken är med andra ord att vi, för att låna Göte Bernhardssons ord från 90-talet, blir ”ihjälkramade” av vår uppdragsgivare.

För att förhindra detta måste insatser göras inom andra politikområden som ger arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken en rimlig roll. Dessa insatser måste göras inom både finans- och penningpolitikens område.

Kraftfulla satsningar på infrastrukturinvesteringar och ROT-program är exempel på vad man bör göra. Stora insatser inom miljö- och energiområdet är andra exempel. Rusta arbetskraften genom omfattande utbildningsinsatser av minst den omfattning som kunskapslyftet hanterade under 1997–2002. Att motverka varsel och uppsägningar inom landsting och kommun genom riktade insatser i likhet med vad vi gjorde under 90-talet kommer också att bli nödvändigt.

Dessa och andra insatser skulle ge Arbetsförmedlingens personal ett väsentligt bättre utgångsläge i mötet med dem som drabbas av arbetslöshet och ge dem det stöd och den hjälp som de har rätt att kräva i en svår omställningssituation.

Gunnar Carlson

Vice ordförande SEKO Arbetsförmedlingen

Jerker Persson

Ordförande SEKO Arbetsförmedlingen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons