Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Organisation ger bättre arbetsliv

/

Annons

Trots omfattande kunskap om vad som bidrar till hälsa och välbefinnande i arbetslivet ökar ojämlikheten mellan olika grupper och arbetsmiljöer på just dessa områden. De växande klyftorna mellan olika grupper av anställda och på olika delar av arbetsmarknaden när det gäller sjukfrånvaro och arbetsrelaterad ohälsa tyder på förändringar i samhälls- och arbetslivet som förstärker de strukturella skillnaderna mellan olika typer av arbetsmiljöer. Det är därför viktigt att lyfta fram hur organiseringen av arbetslivet kan utjämna skillnaderna. Den tredje december möttes forskare och myndigheter under ett seminarium vid Mittuniversitetet i Östersund för att uppmärksamma detta, inte minst med avseende på villkoren i de verksamheter där många kvinnor arbetar.

Sedan arbetsmiljöområdets uppkomst har biologiska, medicinska, ergonomiska och psykologiska förklaringar om exempelvis belastning, välbefinnande och stress tagit stor plats. Det behövs mer arbetsmiljöforskning med kritiska perspektiv på hur samhällsomvandlingar relaterar till arbetets organisering för att lyfta fram t.ex. hur ojämlika villkor i arbetslivet hänger samman med skillnader mellan t.ex. kvinnors och mäns villkor.

Trots att Sverige anses vara ett av de mest jämställda länderna arbetar fortfarande kvinnor och män inom olika sektorer, yrken och positioner. Det återspeglas också i skillnader i arbetsmiljö och arbetsrelaterad ohälsa. Samtidigt som det finns stora skillnader mellan kvinnors och mäns villkor vet vi att ojämlikheten i arbetslivet även handlar om diskriminerande strukturer som, inte minst, tar sig uttryck i klassklyftor och rasism.

Vi ser dock en positiv utveckling med ett ökat fokus på strukturella faktorer inom forskning och regleringar av arbetsmiljö, som t.ex. Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4). Positivt är också att regeringen tillsatt en kommission för jämlik hälsa med uppgift att lämna förslag om hur hälsoklyftorna i samhället kan minskas. Särskilt fokuserade områden är hälsoskillnader mellan olika socioekonomiska grupper, mellan könen och mellan dem som förvärvsarbetar och de som står utanför arbetslivet. Trots flera politiska initiativ är dock skillnaderna i hälsa och psykosocial arbetsmiljö mellan olika grupper i samhället oroande. För att förändra dessa förhållanden krävs även ett ökat samarbete mellan berörda departement, myndigheter och regionala/lokala aktörer samt arbetsgivare där arbetslivets betydelse för hälsa ges en mer framträdande plats än vad som gäller för närvarande. Istället ser vi en fortsatt stark fokusering på individen i arbetslivet som bl.a. uttrycks i ett ökat användande av hälsa som styrande faktor vid rekrytering. Som en konsekvens anstränger sig individer för att leva upp till normen av en hälsosam livsstil för att bli anställningsbara. Den utvecklingen går på tvärs med Arbetsmiljölagen, och Arbetsmiljöverkets nämnda föreskrift som betonar att organiseringen av arbetet ska anpassas till den anställdes förutsättningar. Parallellt med detta vinner organiseringsprinciper som utgår från att se anställda som utbytbara maskiner mark i nya branscher, så som t.ex. olika varianter av Lean. När kvalitet i verksamheter likställs med en ökad standardisering som främst främjar mätbarhet, är risken stor att utvecklingen i arbetslivet går bakåt snarare än framåt mot friska och socialt hållbara arbetsplatser.

I ett arbetsliv där vi förutsätts jobba allt längre är en organisering för jämlika arbetsvillkor och arbetsmiljöer en avgörande förutsättning. Vi behöver svar på hur verksamheter kan organiseras för ett jämlikt arbetsliv. Visioner om jämlikhet behöver förvandlas till en jämlik organisering som stoppar utslagning från arbetsmarknaden. När sätts personalen i fokus och när får jämställdhetsarbete och antirasistiskt arbete ett egenvärde, utan att behöva motiveras med argument om ökade kortsiktiga tillväxtmål eller besparingar?

Ingegärd Pettersson, särskilt sakkunnig i jämställdhet

Angelika Sjöstedt Landén, lektor i genusvetenskap, Mittuniversitetet

Gunilla Olofsdotter, docent i sociologi, Mittuniversitetet

Malin Bolin, lektor i sociologi, Mittuniversitetet

Stig Vinberg, professor i hälsovetenskap, Mittuniversitetet

Katarina Giritli-Nygren, docent i sociologi, Mittuniversitetet

Paula Mulinari, lektor i socialt arbete, Malmö högskola

Lena Abrahamsson, professor i arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet

Jan Johansson, professor i arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet

Annette Thörnquist, docent i historia, Uppsala

Maria Warne, doktor i hälsovetenskap, Mittuniversitetet

Sara Nyhlén, lektor i statsvetenskap, Mittuniversitetet

Kristina Zampoukos, lektor i kulturgeografi, Mittuniversitetet

Alejandro Gonzalez, Fil.Dr. i ekonomisk historia, Uppsala.

Eira Andersson, bitr. lektor i Arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons