Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer medmänsklighet behövs i strokevården

/

30 000 svenskar
drabbas av stroke varje år. Fungerar vårt samhällssystem då det gäller att möta upp och bistå dem som drabbas av stroke och/eller andra neurologiska sjukdomar?

Annons

Kostnaderna för vården av dessa människor är närmare 15 miljarder och kostar mer för samhället än cancervård och vård för hjärt-lungsjuka sammantaget.

Aktivitet och styrketräning har visats förbättra balans, med mera. Hur fungerar det för en strokedrabbad? Får patienten rehabilitering och motiveras den till förebyggande insatser för fortsatt hälsa?

Ibland känns det som om beslutande myndigheter inte kan agera på ett för den drabbade individen optimalt sätt. Självfallet må en så mångomfattande verksamhet som rehabilitering av neurologiskt drabbade alltid ha möjlighet att bli bättre i något eller några av de led som här kommer i fråga.

Sjukvårdens stroke- enheter räddar liv. Rehabiliteringen påbörjas och initierar arbetet för att hjälpa den drabbade att återfå sina funktioner så långt möjligt.

Men vad sker sedan? Hur är det att vara anhörig? En avhandling har visat att de anhörigas situation ofta med tiden inte blir bättre.

De senast e decenniernas forskning har påvisat hjärnans förmåga att komma igen. I dag vet man att stimulerande miljö och social stimulans gör det lättare att komma igen efter skador på hjärnan, något som tidigare inte ansetts som möjligt. Styrketräning har numera, efter vetenskapligt belagda effekter, fått en ytterligt betydelsefull plats i rehabiliteringsarbetet efter en stroke. Berikande miljöer påverkar läkningsprocesserna på ett positivt sätt och kan på ett gynnsamt sätt medverka till att hos den drabbade hålla en stark motivation, som utgör en grund och drivkraft för bästa resultat i reaktiveringsprocesserna.

Många av de drabbade som anses vara medicinskt färdigbehandlade förs över till kommunerna, till sina egna hem, särskilda boendeformer som sjukhem, ålderdomshem eller någon form av gruppboende. Vem har ansvaret och vilka uppföljningar görs för att följa upp och utvärdera och göra nya planeringar för framtiden? Vilka av de drabbade får hjälp? När? Var? Hur? Det är i de flesta fall så att strokepatienter är i stort behov av medicinska och rehabiliterande insatser, eftervård och nyorientering i sin uppkomna situation.

Anställda inom kommun och landsting har själva uttryckt sin känsla av otillräcklighet då det gäller att på bästa sätt kunna agera vidare i eftervården för de personer som drabbats.

Min förhoppning är att på ett eller annat sätt få starta en institution där man än bättre kan möta de behov som framkommer i kontakter med medmänniskor som drabbats. Gärna i någon samarbetsform där flera aktörer får plats.

Jag vill också att anhöriga ska få en ökad möjlighet att få stöd i olika former, utbildning och ges utrymme för erfarenhetsutbyte bland andra i samma ställning. Jag önskar att Mittuniversitetet aktivt kan ta del och medverka med studier och utvecklande insatser på vetenskapliga grunder.

Landstingets egen rehabiliterings-inrättning, Remonthagen, med dess ytterst kompetenta personal skall vara en ständig medspelare i detta arbete.

Modern teknisk utrustning införskaffas. Nyanställningar, neurolog, geriatriker, allmänläkare med inriktning mot smärthantering, logoped med flera kan bli verklighet och flera arbetstillfällen kan skapas. En meningsfull verksamhet kan gagna såväl enskilda som samhället i stort, vilket ger ekonomiska besparingar.

Ska projektet drivas offentligt eller privat? Jag tar ingen ställning vare sig till politisk majoritet eller opposition. Jag hoppas att fler än jag anser att det i den här frågan saknar betydelse vilket parti man tillhör.

Medmänskligt agerande bör stå över partipolitik.

Foto: Bertil ericsson/scanpix

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons