Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför tillåts ripjakt i Tåssåsen

Det har vid flera tillfällen påståtts att årets beslut om avlysning av ripjakt inte är nödvändigt. Vissa hävdar att Länsstyrelsen åtminstone skulle kunna tillåta ortsbojägare att jaga ripa eftersom Länsstyrelsen tillåter ripjakt inom Tåssåsens sameby.

Annons

Länsstyrelsen anser – och har hela tiden ansett – att en viss jakt är möjlig på renbetesfjällen även ett dåligt år som i år. Däremot råder det en stor osäkerhet om vilket jakttryck som är hållbart då bestånden är så pass svaga som de är just nu. De vetenskapliga rekommendationerna är att ripstammen tål en beskattning på 30 procent utan att det har en negativ inverkan på framtida bestånd.

Den modell vi arbetar efter utgår från begreppet jaktmandagar per kvadratkilometer. Med det avses antalet jaktdygn per kvadratkilometer.

De flesta år motsvarar ett jakttryck på 3 jaktmandagar ett uttag under 30 procent av bestånden, det vill säga den generella gräns för jakttryck som Länsstyrelsen använder för att begränsa jakten. Men just i år befinner vi oss i en situation där det råder en mycket stor osäkerhet vid vilket jakttryck vi når ett uttag som verkligen motsvarar 30 procent.

Det finns i dag starka indikationer – via forskning och beräkningar – på att jakten skulle kunna medföra ett uttag som överstiger 30 procent. Här lutar vi oss dock inte bara mot forskning utan också mot våra erfarenheter från tidigare år, vilka säger oss att väldigt många jägare önskar jaga den första veckan.

Vi vet alltså att inom loppet av fem dagar skulle jakt i enlighet med tidigare år kunna innebära en påtaglig risk. Risken består i att bestånden skulle kunna utsättas för en så stor beskattning att det kan leda till framtida effekter på uppbyggnadsfasen i den naturligt drivna variationen i ripbestånden.

Att jakt tillåts inom Tåssåsen är inte alls konstigt, som en del tycks tro. Motivet är så enkelt som att Tåssåsen i dagsläget är det enda område där Länsstyrelsen på förhand kan reglera jakttrycket. Baserat på inventeringsresultaten beslöt Länsstyrelsen följaktligen att maximalt tillåtna jakttryck inom Tåssåsen var två jaktmandagar per kvadratkilometer.

Detta jakttryck ligger också helt i linje med de beslut länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten senare fattade. Då resultaten från inventeringarna presenterades, har också många ansvarskännande jägare som erbjudits jaktmöjligheter, avbokat denna med hänvisning till att spara ripstammen till kommande år.

Man kan då fråga sig varför ortsbojägare inte kan tillåtas jaga eftersom de ändå skulle utgöra en litet antal jägare. Vissa anser att deras jakt skulle gå att begränsa innan jakttrycket blir för högt. Det senare är sant men här är problematiken en annan. Om endast ortsbor tillåts jaga är det ett uppenbart fall av oproportionerlig särbehandling.

Samtidigt vet vi också att ett stort antal företagare i länet drabbats ekonomiskt av den inställda jakten. Därmed står vi inför en problematik som är identisk med det som skedde i Norrbotten inför jaktåret 2006. Följden av den fastställda särbehandlingen av jägare i Norrbotten 2006 - förutom förändrade jaktregler i Jämtland – var att Länsstyrelsen Norrbotten tilldömdes skadestånd på dryga 1,4 miljoner kronor till drabbade företagare. Att med dessa skadestånd i minnet ändå chansa på att tillåta ortsbor att jaga i Jämtlands län, uppfattar vi som ansvarslöst.

Slutligen återstår frågan huruvida den jakt som sker inom Tåssåsenmodellen innehåller något mått av särbehandling. Svaret är nej. Man kan nämligen konstatera att alla som önskar jaga på Tåssåsen har möjlighet att anmäla intresse för detta. Om man har tur i lottningen så medges jakt där. Som ortsbojägare kan man, om man kommer med på lottningen, dessutom använda sitt årstillstånd utan extra kostnad.

Eftersom möjligheten står öppen för alla jägare, svenska som utländska, ortsbor som icke ortsbor, att anmäla sitt intresse av jakt inom Tåssåsen så finns ingen särbehandling i systemet. Undantaget skulle möjligen vara det ovan nämnda – att just ortsbojägare är positivt särbehandlade genom att de har möjlighet att jaga billigare på Tåssåsens marker jämfört med dygnstillståndsjägare.

Länsstyrelsens uppgift är att upplåta jakt då det är möjligt med hänsyn till rennäring, god viltvård och andra naturvärden. Alla dessa kriterier kan vi i år endast uppfylla inom Tåssåsen.

Jens Andersson

Länsstyrelsen Jämtlands län

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons