Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetarna blir undanträngda i EU

Så är det i gång – spektaklet som skall pågå i ett halvår och påstås vara så stort att medierna gör en jätte av Fredrik Reinfeldt. Att ordförandeskapet i EU kostar en miljard kronor sägs det inget om.

Annons

Spektaklet drog sålunda i gång på Skansen. Där bland andra Fredrik Reinfeldt, Margot Wallström och Barosso framträdde.

Reinfeldt inledde som väntat med att prata om fred, välstånd, miljö etc. Men sannolikt är talet om detta lika litet förpliktigande som 50 års prat om att göra Östersjön till ett rent hav. Han sa däremot inget om arbetarnas rättigheter. Inget om att man nu håller på att skapa ett nytt proletariat där arbetarna skall konkurrera om jobben och den lägstbjudande får det. Ett nytt mexikanskt lantarbetarproblem i vardande eller varför inte den gamla statartiden. Ingalunda en vacker framtidsvision för arbetarna.

Margot Wallström tryckte givetvis på att EU är ett fredsprojekt och den största demokratin. Hon som myntade begreppet deltagardemokrati. Som om inte all demokrati måste vara deltagande om den skall göra skäl för namnet.

Barosso hade inte mycket att säga. Men han har ju hittills inte uträttat något progressivt utan kommer historiskt att vara den som tog ifrån arbetare och löntagare deras rättigheter.

Det värsta av allt är emellertid att arbetarrörelsen (parti och fackföreningsrörelse) inte har någon strategi för att återerövra arbetarnas och löntagarnas rättigheter.

Givetvis måste utstationeringsdirektivet ändras och kollektivavtalen återupprättas igen. Eller är detta vad som blev av det stora socialistiska projekt Socialdemokraterna påstod EU var, när man lurade in oss med massor av falska förespeglingar. I stället ser vi ett allt mer mörkblått Europa där arbetarnas och folkets rättigheter beskärs på alla områden.

Sverige, Danmark som jämte Norge legat i främsta ledet vad gäller demokrati, arbetarnas rättigheter, kollektivavtal, arbetsmiljö, arbetarskydd, jämställdhet etc. får nu vara med om en tillbakagång som medborgarna aldrig kunnat ana.

Det vi nu ser i EU är ingen progressiv utveckling. Det är i stället en tillbakagång där kapitalet och överklassen återtar den mark de åtminstone till en del förlorat i de skandinaviska länderna. 

Det som nu behövs är att världens en gång starkaste fackföreningsrörelse tar upp kampen på allvar och kräver att den svenska modellen skall återinföras. Om inte, blir det strid. Eller skall arbetare, löntagare acceptera att dagens ledare ger upp och sviker allt det som pionjärerna var beredda att offra livet för?

Som född i en statarstuga är det med stigande vrede jag bevittnar en förändring som kallas utveckling men i själva verket är en tillbakagång för arbetare och folket, på flertalet områden, till förmån för en ohämmad marknadskapitalism.

Under täckmanteln att EU är ett fredsprojekt håller man nu på att rasera allt det som svensk arbetarrörelse byggt upp. Detta verkar få ske med arbetarrörelsens nuvarande ledares goda minne.

Olle Ljungbeck

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons