Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alliansregeringen stänger ute de unga

Det personliga är politiskt, löd en av parollerna för ett par årtionden sedan. I dag är situationen den motsatta och det politiska är personligt. Förr var brist på arbete ett samhällsproblem.

Annons

I dag är arbetslöshet i den politiska debatten förpassad till individuella förklaringar. Arbetslöshet beror på bristande ambition att söka jobb. Låga löner är något frivilligt, det är ju bara att skaffa något annat om det inte passar. Stress och hets i arbetslivet är något som man får klara med meditation eller den senaste terapivarianten.

Det är ett resultat av ett aktivt bekämpande av arbetarrörelsen från den samlade högerns sida under ett par decenniers tid. Detta är vad som hänt och vad som händer. Ojämlikheten i Sverige ökar, och med en borgerlig regering ökar den rekordsnabbt.

Du som är frisk, välutbildad och någorlunda ung står hyfsat stark på arbetsmarknaden. Men det är nästan omöjligt för en lågutbildad 45+ med värk i axlarna att få ett nytt jobb. Det tar längre tid för de unga att få fast fot på arbetsmarknaden. Enligt arbetsförmedlingen är nästan var fjärde ung människa arbetslös. Andelen med osäkra anställningsvillkor ökar, liksom de rena svartjobben på extremt dåliga villkor. Krisen har knappt varat i ett år och vi kan redan se hur unga människor får sluta på sina jobb. I dag är det en kvarts och kanske snart en tredjedels ungdomsgeneration som går ut i massarbetslöshet. En del flyr till universiteten men där har också regeringen dragit åt tumskruvarna liksom på Komvux.

Det är illa att unga stängs ute från arbetsmarknaden och lika illa är det med Konjunkturinstitutets alarmerande beräkningar. KI räknar med att sysselsättningen faller med hela 300 000 under 2009 och 2010. Detta bland annat som en konsekvens av att industriproduktionen bedöms falla med 25 procent under de kommande tre åren. KI räknar med att var tredje som nu förlorar jobbet aldrig mer kommer tillbaka i arbete.

Varaktigt utslagna från arbetslivet kommer cirka 100000 personer att bli, bedömer institutet. Mot bakgrund av detta vill KI:s chef Mats Dillén att regeringen gör ytterligare insatser för att möta de inhemska effekterna av den internationella finanskrisen. Receptet som skrivs ut är en ytterligare stimulans av ekonomin på 45 miljarder kronor nästa år och tio miljarder kronor år 2011. Detta faller emellertid inte statsminister Reinfeldt och finansminister Borg på läppen.

Han har flyttat risken vid arbetslöshet från kollektivet till individen, öppnat för lönenedpressning och hänvisat folk till socialbidrag.

Det är ett gigantiskt systemskifte som genomförts under benämningen ”arbetslinjen”. De sa det och de gjorde det men få förstod nog konsekvenserna när de gav de fyras gäng sin röst i förra valet. När arbetsmarknadsminister Littorin beskrev 2009 som ett skitår hade han fel. Det är inte ett skitår, utan en skitregering. Det är skandal att hantera arbetsmarknadspolitiken på det här sättet.

Anders Österberg (S)

Förbundsstyrelseledamot SSU

Jonas Andersson (S)

Landstingsfullmäktigeledamot

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons