Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omtanken som utarmar skolan

Annons

Det finns en djupt mänsklig orsak till att vissa skolor utarmas och blir B-skolor, nämligen föräldrars omtanke om sina barn. Alla vill ju sitt barns bästa. Självklart innefattar det chansen att gå i en bra skola. Ambitiösa föräldrar tenderar därför att välja bort skolor som börjar få dåligt rykte. De bortvalda skolorna hamnar i en ond cirkel. När motiverade elever försvinner sjunker de kvarvarande elevernas motivation. Samtidigt börjar också lärarnas förväntningar sjunka, liksom kvaliteten på undervisningen – och till sist resultaten. När utvecklingen gått tillräckligt långt flyr även de lärare som har ambitioner. Då återstår nedläggning.

Det här är helt enligt planerna. Det är så här det svenska skolsystemet är konstruerat. Konkurrensen om eleverna ska straffa dåliga skolor. Men problemet är att systemet fungerar som ett pyramidspel. Det kommer alltid att finnas förlorare.

Det finns ett systemfel i det fria skolvalet som inte går att kompensera med några utjämningsbidrag i världen. Felet ligger i själva möjligheten att ta sina barn från en skola som inte fungerar, istället för att stanna och försöka göra den bättre.

Även om alla intellektuellt inser fördelen med ett system som utjämnar skillnader är det få föräldrar som är så lojala att de låter sina barn gå kvar för att rädda en dålig skola från nedläggning.

Forskningen visar visserligen att klasser med blandad sammansättning är till fördel för alla elever, även de duktiga. Men det är ingen lätt pedagogisk uppgift att förklara för en förälder att ett studiemotiverat barn kan lära sig mer av att gå i en klass där vissa elever måste få hjälp för att hänga med, än i en klass där alla är högpresterande.

Det är samma mekanismer som gjort att alliansens skattesänkarpolitik varit så framgångsrik. Sänkt skatt ger individuella fördelar som uppväger de kollektiva nackdelarna med en nedrustad välfärdsstat. Till en viss gräns. När nedrustningen är så utbredd att den blir synlig för tillräckligt många kan inställningen till skattesänkningar ändras. Det är troligt att det är det som håller på att hända nu.

Det kan kännas kränkande att höra att ens omtanke om de egna barnen går ut över andra. Men om vi ska ha ett samhälle där kunskapsklyftorna inte växer sig större och där förutsättningarna för en bra skolgång är någorlunda lika för alla, då måste politikerna vända på alla stenar och även ifrågasätta det fria skolvalet. Alla tjänar nämligen på att klyftorna i samhället minskar. Jämlika samhällen är alltid bättre än ojämlika.