Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om paj och puddingar

Annons

Man får räkna med små malörer när man är ute och rör på sig. Gäller målet Skåne är tiden för byte på Arlanda så knappt tilltagen att man får rusa med andan i halsen. Den här gången hann inte bagaget med utan anlände dagen efter. Värre var det på hemvägen. Då tappade jag internetkopplingen till "paddan", alltså läsplattan. Att hitta den sysselsatte familjens manfolk ett bra tag utan resultat. Men såväl dator som teve fungerade alldeles utmärkt.

Så jag hamnade på "Hela England bakar". Smaklökarna där är nog inte riktigt desamma som här, och inte recepten heller. Medan programmet pågick kom jag att tänka på en gammal barnvisa av – tror jag – Alice Tegnér. Den börjar: "Jag är så glad att jag är svensk..." Den skulle förstås inte vara gångbar i dagens Sverige men iallafall.

Det bakades paj. Tro inte på enkelt möjliga sätt, o nej! Varje bagare fick förutom de vanliga ingredienserna också två runda trästycken med handtag (tänk er att såga av en åtta cm av en brödkavel med handtaget kvar). Dessa träbitar kläs med pajdeg och ställs i kylen en bra stund. Sedan lirkas degen av. Håligheten fylls så med kyckling i bitar varvade med aprikoser. Pajlock kläms på och skjuts! in i ugnen. Sedan kyls hela härligheten varpå kall buljong, som sedan stelnar till gelé, sakta fylls på genom ett hål i locket

Man kan bli matt för mindre. I fortsättningen handlade det om pudding av skilda sorter. Den allra mest älskade efterrätten i hela UK, sades det. Kronan på verket var "Drottningen av puddingar". Hör här: först ett lager vaniljkräm, sedan sylt och som avslutning hårdvispad maräng i snygga toppar. Det, ni! Tala om "sweet".

Som sagt, jag gnolar på den lilla visan.