Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om livet med Pucko – en komisk fars med allvarligt innehåll för den unga läsaren

/

”Ta hand om din bror, vaka över honom. Jag ska vaka över dig uppifrån.” Så hade Klébers mamma sagt innan hon dog.

Annons

Det är ett tungt ansvar för en 14-åring eftersom brodern Barnabé, kallad Pucko (”Simple”är bokens franska titel, ) är sex år äldre med ett förstånd som en treåring.

När boken börjar är pojkarna 17 respektive 23 och Kléber har räddat Pucko från

anstalten, som pappan anser vara enda lösningen. Pappan har gått vidare med ny fru och nytt barn på väg, Pucko passar definitivt inte in i det nya livet.

Det är ett intressant tema och spännande att läsa en fransk ungdomsbok som fått prestigepriset Deutscher Jugendliteraturpreis 2008.

Kléber går i gymnasiet och tar den vågade chansen att hyra in sig och sin bror i ett studentkollektiv för universitetstuderande.

Emmanuel och Aria är ett par och studerar medicin. ”Är det ett centrum i hjärnan som skadades vid förlossningen?” frågar den självsäkre Emmanuel. ”Ett slags autism?” Enzo, som skriver på en roman och visar sig vara Emmanuels rival, finner frågan pinsam och ber honom vänta med obduktionsrapporten...

I gänget finns också Arias bror, Corentin, och ungdomarna har självklart lagt beslag på de bekvämaste rummen men Kléber är överlycklig när de trots Puckos oerhört egendomliga beteende på prov blir godkända av kollektivet. Det finns redan en komplikation i gestalt av en gnällig granne, som dock totalt ändrar attityd när han möter Kléber och hans bror i mässan.

Livet med Pucko, hans totala uppriktighet och fantasivärld, där ”herr Kanin” får ta på sig de vådliga påhitten, innebär en utmaning och mognadsprocess för kollektivet. Läsningen är bitvis en komisk fars med förvecklingar, kärlekskarusell och den ständigt närvarande men inte särskilt tydligt uttalade frågan. ”Ska jag ta vara på min broder?”

Kléber ger upp, packar och avfyrar några bittra ord: ”Fortsätt ni att leva era små studentliv på mammas och pappas pengar. Och var så lyckliga!”

Jargongen, spelet mellan könen, fokuseringen på sexdebut, mode och utseende känns relevant också för svensk ungdomskultur. Kléber tar Stendhals Rött och svart till hjälp när han planerar en förförelse, och Enzo, poeten, diskuterar sina kärleksbekymmer med herr Gudalle, grannen. Det här är ju Paris och inte Sverige.

Kanske finns det också här någon som fru Bardoux från socialtjänsten som öser beröm över Kléber, ”er hängivenhet går utöver allt man kan förvänta sig av någon som är så ung...” när hon övertalar honom att överlämna sin bror till Malicroix. Ny ledning, speciallärare och stimulans visar sig tyvärr inte stämma och läsaren landar i förvissningen att den som blir behandlad som klok, i alla fall inte blir galen utan utvecklas efter förmåga.

 

Mer läsning

Annons