Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om kvinnors liv och val i Jämtlands län i dag

/
  • Theres K Agdler skildrar samtiden i Jämtlands län i sin andra roman. I kväll välkomnar hon alla till releasefest på 
ett Östersundsgalleri 
och i morgon finns ”Valår” på bokhandlarnas diskar. 
 Foto: Henrik Flygare

Den ena kvinnan bor i Hede, den andra i Vemdalen. Den ena äger renar, den andra äger skog. Den tredje kvinnan bor i Östersund och är fotograf. Hon reser till Härjedalen för att avbilda de andra två, hitta berättelserna i deras ansikten.

Annons

Fotografen Sonja söker berättelser om likheten mellan de två kvinnorna. En likhet som finns där, trots den urgamla konflikt som än i dag tillåts skilja vänner åt och så split mellan grannar i ”Härliga Härjedalen”.

”Härjade Härjedalen” borde det heta, tycker Anna, hon som är gift med en storskogsägare i Hede och som saknar sin syjunta – nu går det inte för sig att hälsa när man möts på ICA längre.

Karin, änka efter en ren-ägare som kört ner sig i en vak med skotern, får lita till svågerns hjälp att hålla strörenarna från skogen. Varje gång svågern drängar får hon betala med några renar. Och hjorden krymper.

På servicehuset där Karin jobbar mobbas hon av gamlingarna. ”Det luktar ren”, säger demente Sture när hon kommer in för att hjälpa honom med hygienen.

Sonja, Anna och Karin är huvudpersoner i Theres K Agdlers nya roman ”Valår”, som kommer ut i morgon. Theres K Agdler följer de tre kvinnorna under ett år, ett år som börjar med Feministiskt Initiativs första årsmöte i september 2005 och slutar med valvakan i september 2006.

Inte för inte heter boken ”Valår”. Och den är en politisk bok.

– Personlig och politisk, säger Theres K Agdler. Om kvinnors liv och kvinnors val.

Och vilka är beröringspunkterna mellan renbeteskonflikten och Feministiskt Initiativ?

– Båda delarna är frågor som utspelar sig i periferin. Det handlar om innanför och utanför. Om att försöka ta sig in i centrum men inte lyckas.

Theres K AGdler flyttade till Sverige från Schweiz för tolv år sedan och utgår ifrån sina erfarenheter som invandrare när hon skriver. Hon har själv tvingats erövra ett nytt land, ett nytt språk.

Och som hon har erövrat språket! Redan för två år sedan kom hon ut med sin första roman, ”Projekt Anaris [fjällfragment]”, liten i formatet och skriven på en sparsmakat enkel poetisk prosa med korta ord och meningar – en ren njutning att läsa.

”Valår” är mer omfångsrik, och här handlar det om en mer realistisk stil. Men fortfarande genomarbetat, stramt och tuktat.

– Jag skriver om och skriver om tills jag blir nöjd, säger hon.

Och hur vet du när du är nöjd?

– Det känns. Om man läser texten högt känner man när det är bra.

”Valår” har också inslag av något som man skulle kunna kalla magisk realism. Karin springer ut i skogen i förtvivlan, ramlar i mossan och ligger kvar tills blodet blir ett med den porlande vattenbäcken. Anna åker ut med skördaren och ger sig på de högt värderade träden som rasar som plockepinn. Och som läsare vet man inte om det händer i fantasin eller på riktigt. Gränslinjen är hårfin.

– Jag vill visa på en skörhet hos de här kvinnorna. De balanserar på en gräns, men de kämpar på, säger Theres K Agdler.

Styckena är korta och berättarperspektivet växlar ständigt mellan Karin, Anna och Sonja.

Hur lyckas du varva huvudpersoner och teman på det här sättet utan att det blir rörigt? Hur går det till när du skriver?

– Givetvis skrev jag kvinnornas berättelser mer sammanhängande från början. Klippte och klistrade sen. Men jag tycker det är viktigt att berättelserna löper parallellt. Jag vill skildra en samtidighet.

Fotografen Sonja i boken är invandrad från Schweiz, precis som du. Hon är också med och drar igång Feministiskt Initiativ, precis som du. Är Sonja du?

– Nej, det här är en roman! Och det finns nu inte så många schweiziska huvudpersoner i svensk litteratur, så jag tyckte det var roligt att skapa en.

OK, huvudpersonerna är fiktiva, men orterna har fått behålla sina namn. Vemdalen är inte Hodalen och Östersund är inte Västerstrand. Hur tänkte du där?

– Det blir mera trovärdigt så. Och jag vill ge de här orterna plats, placera dem i centrum för en gångs skull.

Så när man sitter söderut och läser ”Valår” ska man veta att den utspelar sig just här och inte nånstans-där-uppe-

i-Norrland i största allmänhet?

– Just det.

Mer läsning

Annons