Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om förskolan med kärlek, inlevelse och humor

Annons

Under en period i början av 80-talet tillbringade författaren Siv Widerberg åtskillig tid på ett daghem i Stockholm. Efter denna ambitiösa research gjorde hon tillsammans med illustratören Cecilia Torudd en serie bilderböcker om daghemmet Rödmyran. De mycket populära böckerna Husbygget, Utflykten, Till dagis och Nya Ninni, är nu undanställda i bibliotekets magasin som om de vore passé. Varför, kan man undra.

När paret återkommer med Förskolan Rävlyan Ojdå! är det som om ingenting hänt på dessa trettio år. Utom att dagis nu heter förskola, en formell namnändring som knappast helt accepterats av samhället. Paret Widerberg och Torudd har valt att bortse från vad som hänt med barnomsorgen under tiden. Den centrala styrningen som gällde ytor, barngruppernas storlek, ålderssammansättning och personaltäthet har slopats och det har sedan länge blivit fritt fram för större grupper, privata etableringar och profileringar. 

Rävlyan är ett förenklat porträtt av en kommunal, onischad förskola och istället för konflikter och individer fokuserar man på gruppen. Miljön är sig lik. Det är samma möbler i barnhöjd, hyllor, anslagstavla, barnen vilar på samma madrasser och pedagogerna i mysbyxor och sockiplast har samma problem som på 80-talet.

Barnen blir trötta, skriker och slåss. Avledning med kuddkrig och boxboll misslyckas men en madrass kanaliserar aggressivitet och inbjuder till lugna stunder. Vaktmästaren Harriet är ett trendbrott och barnens förtjusning och intresse för en människa som gör ”ett riktigt jobb” känns trovärdigt. Stora verktygslådan har fått en egen sida med tydliga bilder och verktygsnamn.

Hälften av barnen har osvenska namn och utseenden, en ökning från Rödmyran.

Texten är väl avlyssnad äkta dialog och Cecilia Torudd har tecknat förskolans inre liv med kärlek, inlevelse och humor.

Mer läsning

Annons