Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om ett liv från 5 till 35

/
  • Harleen Sandelin möter en ung publik i sin självbiografiska monolog ”Svanen – flickan som alltid  log”. Det är rakt, ärligt och avskalat.  Foto: Ulrika Andersson

Om det finaste någon någonsin sagt. Om ett övergrepp. Om en mamma, en bror och en ensamhet. Men framför allt om ett jag.

Annons

"Svanen – flickan som alltid log" är en självbiografisk monolog av och med Harleen Sandelin som nu får nypremiär under Estrad Norrs flagg. Nu i mars och i början av april spelas den i första hand för tjejer i högstadiet och gymnasiet runt om i länet.

Harleen Sandelin, som för ett år sedan kunde ses i klassrumspjäsen Dilemman på Estrad norr, skapade pjäsen när hon bodde i Örebro och besökte tjejgrupper för att få hjälp att minnas sin egen tonårsperiod.

Resultatet är en rak, ärlig och avskalad monolog om ett liv från fem års ålder till 35 år. Den börjar med 30-åringens löfte att vara snällare mot sig själv för att sedan gå bakåt i tiden. Det blir en undersökning av den duktiga flickan som alltid ler, hon som folk säger är vacker men som inte känner sig vacker. Hon som gör en dygd av sin ensamhet så att hon inte kan ta emot vänskap när den står framför henne. Hon som vill bli sedd, men inte kan ta plats. Som tar sig in på Teaterhögskolan och blir sedd, men sedan går i baklås. Och också om ett sökande efter att må bättre. Jag gillar att det finns hopp om framtiden för den 15-åriga publiken.

Berättandet är rappt och växlar mellan olika scener, minnesbilder som tillsammans pusslar ihop ett jag och som säger något om varför det jaget är som det är. Texten är reflekterande, söker efter svar och levererar några. Jag tycker om det till synes osorterade i berättandet, ett liv är inte linjärt, i varje fall inte minnena av det. Det finns också en styrka i att det allra värsta – övergreppen – återberättas mest korthugget.

Den föreställning jag besöker avslutas med ett samtal. Vad innebär det att vara vacker? Hur vill du att andra uppfattar dig om 20 år? Min egen tanke svindlar, jag stänger av. Samtalet är lite trevande, men jag tror inte att det säger något om publikens upplevelse. Ibland vill man bara vara i fred med det man varit med om.

Mer läsning

Annons