Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olof Nilsson

/

Olof Nilsson, vår pappa, farfar och svärfar, avslutade sitt långa liv, den 21 december 2009, nyss fyllda 92 år.

Annons

Han föddes den 19 november 1917, som nummer tre i en skara av sju syskon i Stavre, Offerdal.

Det var svåra tider i slutet av 1920-talet och därför fick han i tidig ålder lämna hemmet. Endast 13 år gammal var han dräng i Vallrun, samt jagade småvilt och sålde bland annat ekorrskinn. Som skolpojke hade han dessförinnan skaffat handelsrättigheter och beställde varor och sålde dem vidare. Kanske hans goda kunskaper i matematik grundlades då.

Han började förverkliga sin önskan om utbildning, när han i kojan i fotogenljuset efter dagens timmerkörning läste in vägmästarutbildning. Efter några år av bland annat skogsarbete och dikesgrävning utbildade han sig vid Skogsinstitutet i Bispgården. Därefter blev han länsskogvaktare i Offerdal.

I juni 1950 gifte han sig med vår mamma Ruth. År 1952 anställdes han av Sundsvalls virkesmätningsförening som inspektor och hade många anställda virkesmätare (tummare). Samtidigt byggde han familjens villa i Lit. Vid 50 års ålder blev han egen företagare och utvecklade tillsammans med två bröder företaget AB Nilssons Vägbyggnader.

Vår pappas vetgirighet och allmänbildning har präglat och stärkt hela vår familj. Vi barn och barnbarn känner stolthet och tacksamhet över allt vår farfar förmedlat till oss av såväl praktisk som teoretisk kunskap. – Ofta sa han: ”det är nämligen på det här sättet”.

Vår pappa var också mycket tydlig med sina värderingar: alltid göra rätt för sig, vara rättvis och arbeta hårt.

Pappa insåg tidigt värdet av att ha ett bra boende i fjället. Detta har medfört att vi och barnbarnen lärt oss att uppskatta naturen. Han hade ett modernt tänkande och gladdes åt att vi kunde och ville modernisera det han lagt grunden till.

Farfar hade inga krav för egen del. Hade vi det bra så var han nöjd. Han var enkel. Han var mycket framsynt och en god rådgivare, vilket vi haft stor nytta av. Vid 70 års ålder medverkade han till att starta yngste sonens anläggningsföretag.

Barnbarnen var en stor glädjekälla och han var angelägen om att få veta hur de klarade studier och arbete. Överallt syns också spåren av vad farfars flitiga händer åstadkommit. Såsom skogsplantering, röjning och husrenovering på familjens gårdar.

På gården i Ede, där de yngsta barnbarnen bor, trivdes han väldigt bra och var till mycket stor hjälp vid renoveringen och upprustningen av gården. Han hjälpte till med de dagliga sysslorna och deltog med liv och lust när flickorna skaffade hästar och gav kloka råd. Han hade ju själv i ungdomen haft häst till hjälp i skogsarbetet.

Farfar ville alltid vårt bästa. Det är så tomt att inte dagligen kunna ringa till honom längre och resonera om saker som gäller arbete och fritid. Tomheten och saknaden är stor, men vi känner tacksamhet över att just han var vår far.

Tack för allt, kära pappa.

Christer, Gunnar och Mats

Mer läsning

Annons