Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olika affärer smittar ner alla

Annons

Till bara för en liten stund sedan visste jag exakt vad den här episteln skulle handla om. Men för bara en liten stund sedan kom jag också på att ett brev kan betyda mer än man egentligen vill så därför lämnar jag det postala för den är gången. 

När man hör talas om politiker som hittats med fingrarna i syltburken blir man inte så förvånad. Om det gäller Turkiet eller nåt annat land, alltså. Att det ens finns misstankar mot svenska politiker gör att hela kåren svärtas ned. Att de inte begriper det varenda unge förstår. 

Härom dagen var det nåt kvinnoförbund inom Sverigedemokraterna. Det fanns inget, men partiet sökte bidrag ändå. En känd jämtländsk centerpartistisk riksdagsledamot hamnade på förstasidan i Dagens Industri i ett inte så smickrande sammanhang. En kollega till honom. Också hon en centerpartistisk riksdagsledamot tog strax före jul time out från riksdagen. Hon misstänks för bedrägerier i miljonklassen

Jag funderar på om Centerpartiet verkligen menar allvar med att de vill försöka undvika falluckan som fyraprocentspärren inom rikspolitiken innebär. Men de kanske är nöjda med att agera stödparti åt sossarna i en och annan kommun.

Jag är inte en sådan där som ser förmildrande på allting. Fusk och rävspel är fusk och rävspel, vem eller vilka som utför det.

Det där med att ärlighet varar längst, var det bara något någon gammal söndagsskolefröken en gång försökte lära ut? Jag kräver faktiskt lite mer av politiker än av annat yrkesfolk. De vi gemensamt avlönar för att de ska stifta lagar och hålla den ekonomiska moralen på en godtagbar nivå ska föregå med gott exempel. De flesta gör säkert det, men olika affärer smittar. Se bara hur det är i idrottens värld. Upptäcks en dopad kulstötare är det lätt att alla kulstötare får en släng av sleven, trots att de allra flesta kulstötare är odopade. Samma gäller skidåkare och alla andra idrottsmän, förlåt, idrottspersoner (ja, det är bäst att uttrycka sig på det viset så man inte drar på sig en fatwa från feministrörelsen).

Nu är det nog med moralkakor för nu ska jag berätta något roligt. Nästa måndag ska mitt paket bort. Gipset och handen för den delen börjar verkligen lukta fördjävligt, så  det är inget som varken jag eller min närmaste omgivning kommer att sakna.

Det skulle säkert dofta friskare om jag lyckades pressa ner ett par trafikdöda ekorrar under gipset. 

När någon på bussen eller i närheten rynkar på näsan går det ju liksom inte att försöka urskulda sig med att: "Den där stinkbomben, den är faktiskt inte min".