Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oklart vem som ska vårda vem

Både kommunen och landstinget har sina sjuksköterskor och distriktssköterskor. För medborgaren är det svårt att veta vart man ska vända sig: Vem sköter vad?

Annons

Strömsunds kommun har i dagarna tecknat ett avtal med landstinget. Där framgår vilket ansvar vardera parten har, och även vem som ska betala.

Kommunens sjuksköterskor och distriktssköterskor har ansvaret för insatser till personer som bor i särskilt boende eller i bostad med särskild service för vuxna, och till alla som deltar i dagverksamhet enligt SoL och/eller LSS. Kommunen ansvarar också för de som bor hemma, men har långvarigt behov av medicinska insatser samt har svårigheter att besöka hälsocentralen.

Dessutom ansvarar kommunen för insatser till den som behöver daglig hjälp, men först efter det att en vårdplanering genomförts.

Sammanfattningsvis kan man säga att alla som kan ta sig till hälsocentralen är landstingets ansvar, övriga är kommunens, under dagtid. Under nätter och helger ansvarar kommunens distriktssköterskor även för insatserna inom landstingets primärvård.

Landstinget ansvarar för alla läkarinsatser och även för punktinsatser för personer som normalt behandlas på hälsocentral. Insatserna styrs efter patientens behov, utöver det garanteras minst 3,5 minuter per patient och vecka för personer i särskilt boende med omfattande vårdbehov.

Personer som bor i bostad med särskilt service för vuxna, enligt LSS, ska ha inplanerade läkarbesök vartannat år, enligt avtalet. Alla hemsjukvårdspatienter och patienter i särskilda boenden ska ha sin egna, namngivna, läkare - om detta är möjligt, tillägger man.

Sjukvårdsmaterial och utrustning bekostas av den huvudman som har ansvaret i de olika fallen. Landstinget betalar akuta läkemedel, vissa medicinsktekniska produkter samt laboratorie- och steriliseringsservice.

Landstinget ska kostnadsfritt anordna fortbildningsdagar, även för kommunens personal. Kommunen står för lokaler och egen personaltid. Det samma gäller vid övning och utbildning för katastrofsjukvård.

Man poängterar i avtalet att den gemensamma inriktningen är att patientens behov ska gå i första hand och att organisationsgränser inte ska vara ett hinder.

Annons