Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ökad trängsel i mittfåran

Annons

Egentligen var det inget oväntat besked Stefan Löfven kom med i regeringsfrågan. Socialdemokraterna har länge ansett att valförlusten 2010 berodde på att man ingick en allians med V och MP. Egentligen är det heller inget kontroversiellt i att valresultatet ska styra vem som ska regera och med vem. Men svenska väljare är vana att tänka i politiska block. Därför tar Stefan Löfven en risk när han öppnar dörren åt höger. Risken är att skillnaden mellan Socialdemokraternas politik och alliansens blir otydligare.

Det är bra att han markerar mot Sverigedemokraterna. Att skrota blockpolitiken är kanske i praktiken enda sättet att förhindra SD från att bli vågmästare. Det är värt mycket.

Men frågan är vad Löfven kan samarbeta med Centerpartiet om. Det är symptomatiskt att han hänvisar till 1990-talet när han får frågan vad partierna har gemensamt. Det är en sak att ingå pragmatiska samarbeten på lokal nivå, som i Östersund. Men på riksplanet har Annie Lööf styrt partiet ut på yttersta högerkanten.

Löfven pekar ut Miljöpartiet som det mest sannolika samarbetspartiet i sin DN debattartikel. Därefter räknar han i tur och ordning upp Vänsterpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet som tänkbara partners. Ska man tolka ordningsföljden som en subtil signal om vilka han vill samarbeta med i första, andra och tredje hand? Vi får hoppas att det är så.

Mycket kommer att handla om taktik fram till valet. Risken är att Löfven går bort sig i strategiska manövrar. Faran ligger i att Socialdemokraterna blir så paniskt rädda att stöta bort mittenväljare att de tappar sin identitet. De måste markera tydligare mot en borgerlig politik som ökar klyftorna och förvandlar välfärden till en marknadsplats. De måste visa att de står för en politik som bygger på solidaritet och minskade klyftor. Fredagens besked har inte gjort skillnaderna tydligare. Tvärtom.