Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ohederligt om hyresrätter

Annons

Lillemor Göransson och Henry Magnusson från Hyresgästföreningen Norrland skrev att svensk bostadsmarknads största problem är det låga utbudet av hyresrätter och att detta måste avhjälpas dels genom byggsubventioner för hyresrätter – dels genom att något görs åt att hushåll som äger sin bostäder får göra ränteavdrag, till skillnad från hyresgäster.

Den avgörande skillnaden är förstås att hyresgäster inte har några lån på sin bostad. Det kan dock fastighetsägaren ha och får därför göra avdrag för det i sin resultaträkning, liksom för andra underhålls- och renoveringskostnader. Dessa ränteavdrag medger därför lägre hyror.

Den statliga utredningen Företagsskattekommittén föreslog i somras att ränteavdragen för företag ska begränsas så att de bara får göras mot finansiella intäkter. Det ledde till stark och befogad kritik från hyressektorn i vilken ränteutgifterna är stora men ränteinkomsterna klart begränsade.

Kritiken från hyressektorn visade att ränteavdragen för hyresföretagen har ett högt ekonomiskt värde även för hyresgästen, och förmodligen spelar en central roll i de investeringsbeslut som tas.

I ljuset av den debatten är det nästan ohederligt att skriva debattartiklar i lokaltidningar och påstå att ränteavdrag är något som bara hushåll som bor i småhus eller bostadsrätt får göra.

Hyresrätten får sina ränteavdrag precis som småhus och bostadsrätter. Fast det är den som äger bostaden och har belånat den som gör avdraget. Avdraget gynnar hyresgästen i form av lägre hyror.

Har då inte Göransson och Magnusson rätt i att det finns för få hyresrätter? Självklart har de det.

Det beror på att Sverige har OECD:s hårdaste hyresreglering som gör att det hushåll som får ett hyreskontrakt efter åratal av köande håller fast vid det. Rörligheten blir minimal, vilket sänker utbudet av hyresrätter.

Prisregleringen gör också att de aktörer som hyresgästföreningen vill ska bygga nya hyresrätter avstår från det. Varför bygga en hårt prisreglerad hyresrätt när man kan bygga en snarlik bostadsrätt som säljs till högstbjudande?

Kanske har hyresgästföreningen insett detta. Då kommer vi till Göranssons och Magnussons sista krav: byggsubventioner. Eftersom marknaden inte vill bygga prisreglerade bostäder och eftersom de som redan bor i hyresrätt ogärna flyttar från sitt prisreglerade hyreskontrakt, så måste skattebetalarna betala för de nya hyresrätterna.

Det leder till att politiker och tjänstemän på Boverket, och inte hushållen, gissar och bestämmer hur många och hur stora hyreslägenheter som ska byggas. Sådana system blir sällan bra utan leder snarare till att skattebetalarnas subventioner hamnar i byggbolagens fickor.

Svenska folket betalar alltjämt ett högt pris för den reglerings- och subventionsexperimentverkstad som bostadsmarknaden varit för politiker alltsedan 1940-talet. Inget talar för att vi borde återgå till sådana lösningar.

Utbudet av bostäder som Göransson och Magnusson liksom vi oroar oss över kan bara öka genom att fler bostäder byggs och att rörligheten på bostadsmarknaden ökar. Det kan endast ske genom sänkta flyttskatter och lättnader i hyresregleringen så att bostäder får sitt rätta pris.

Villaägarnas Riksförbund

Jakob Eliasson, samhällspolitisk chef

Daniel Liljeberg, chefekonom

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel