Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ohållbart att Hej Främling ska fylla glappet där samhället sviker

"Antingen är det ett elfel eller så är det Nissar som har orsakat branden."

Det var tanken som for genom Emma Arnessons huvud då hon fick samtalet om att det brann i Hej Främlings förråd på Grytans asylboende.

Emma Arnesson, verksamhetschef på Hej Främling, berättar för ÖP om tiden före den anlagda branden, och om en volontärorganisation som tvingas axla ett för stort ansvar när samhällets institutioner sviker.

Intervjun med Arnesson kan vara en av de viktigare texterna om svensk migrations- och integrationspolitik som jag har läst.

Till skillnad från en polariserad, skrikig och många gånger populistisk debatt om svensk asylhantering ger Hej Främlings verksamhetschef ett vittnesmål från den väg som många asylsökande genomgår: Den från hoppfullhet, glädje och öppenhet, till depression och ångest och en eskalerande psykisk ohälsa i samband med en utdragen asylprocess.

I intervjun pekar Arnesson och Maria Svensson Wiklander, ordförande i Hej Främlings styrelse, på ett glapp i systemet. Migrationsverket har ansvar för asylprövning och boende medan kommunerna ansvarar för integrationsprocessen.

Men då integrationsprocessen, med exempelvis SFI-studier och möjlighet att arbeta, träder i kraft först efter att den asylsökande har beviljats uppehållstillstånd, glöms individen bort fram till dagen hen har ett uppehållstillstånd.

Det är en lång, oviss period, där psykisk ohälsa är ett mycket vanligt problem, är Arnessons och Svensson Wiklanders erfarenhet från att under flera års tid ha arbetat med hälsobringande aktiviteter på Grytans asylboende.

Vid flera tillfällen har Hej Främlings volontärer skjutsat Nissar (fingerat namn), till psykakuten. I somras dömdes han till två års fängelse för mordbrand och hot mot Hej Främlings personal, samt den person som företrätt honom i asylprocessen.

Men det är sällan han har erbjudits hjälp. Inte heller togs deras första larm om dödshot på allvar av polisen.

Vi kan inte lämna volontärorganisationerna ensamma med att axla ansvaret för asylsökandes mentala hälsa.

Ett förråd kan ersättas, det kan inte ett borttappat liv.