Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ödmjukt om visdom och vetenskap

Det skrivs många populärvetenskapliga böcker; på senaste tiden har en hel del handlat om jakten på lycka.

Annons

Stefan Einhorn, forskaren, läkaren och professorn som lämnat patienterna för att skriva böcker och föreläsa om etik och personlig utveckling, presenterar en mindre glamorös och publikfriande bok, Vägar till visdom. Det är den fjärde och sista i en serie om vad han kallar människans uppgift: sanningssökande, etik, kärlek och visdom.

Visdom är inte precis något inneord och kan man överhuvudtaget bli vis? Schablonbilden är en eremit som sitter i en grotta och säger ett ord idag och ett i morgon, är det något att sträva efter? Nej, menar Einhorn, att söka visdom innebär att leva i världen, möta sina medmänniskor och ständigt reflektera över sig själv, sina beslut och handlingar.

Enligt författaren finns igen entydig vetenskaplig definition av begreppet visdom men däremot stor samstämmighet bland västerlänningar hur en vis person tänker och vilka personlighetsdrag som förknippas med vishet. Einhorn tar några exempel ur levande livet och finner att de flesta vid närmare analys visar sig ha mänskliga fel och brister.

De vetenskapliga resonemangen blandas med ömsom allvarliga och ömsom humoristiska berättelser ur Einhorns eget liv. Man läser en bok, blir imponerad och träffar vishetsläraren som inte bara är trött och lat utan också respektlös och nonchalant!

I myter och berättelser är det lättare att identifiera vilka egenskaper som är gemensamma för idealgestalter: de framhäver aldrig sig själva, de hittar lösningar, har stor livserfarenhet och människokännedom, saknar prestige och ego. De står alltid på det godas sida.

Hur blir då en vanlig människa rimligt vis under sin tid på jorden? Det handlar om problemlösning, menar Stefan Einhorn, och påpekar skolans tendens att prioritera fakta istället för övning i att hantera olika situationer. Det finns två vägar att fatta beslut, den analytiska och den intuitiva, ibland kan visdomsprocessen vara en kombination av båda. Ett intuitivt och snabbt beslut som räddade liv var trumpetarens signal ”Eld upphör!” vid skotten i Ådalen 1931.

Författaren blandar biologi, filosofi och historia och skriver oakademiskt enkelt om komplicerade processer. Vågar man hoppas att politiker och andra viktiga grupper läser Einhorn och rannsakar sina motiv innan de fattar beslut?

Stefan Einhorn efterlyser ett mått av ödmjukhet inom vetenskapssamhället, som delar upp verkligheten i extremt små bitar, saknar helhetsperspektiv och avfärdar kunskap som inte kan verifieras eller motbevisas.

Det är intressant att en forskare framhåller den icke-vetenskapliga kunskapen och poängterar att visdomens fågelperspektiv har något viktigt att tillföra. Vad visdom och vetenskap har gemensamt är att avstå från tvärsäkerhet och tillägna sig ödmjukhet.  

Det här är en bok att hålla i handen författad av en vetenskapsman som kallar sig själv agnostiker och som blivit en auktoritet inom det anti-auktoritära området.

Mer läsning

Annons