Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Obalans utan fastighetsskatt

Annons

Riksbankens rädsla för skenande fastighetspriser och långtgående utlåning har länge gett Sverige en allför hög ränta. Men också den som tycker att Riksbanken borde koncentrera sig på inflationsmålet måste hålla med om att bostadsmarknaden är ett problem. Många menar nu att det inte är en bubbla eftersom bostadsbristen i högsta grad är verklig efter år av uteblivet byggande.

Men det vet vi ju först om den spricker. Och den risken ökar den dag regering och riksdag verkligen sätter in åtgärder för att möta prisuppgången. Något måste göras. Men försiktighet är här av nöden.

En del har prövats redan, som lånetak på 85 procent och höjda kapitaltäckningskrav på bankerna. Vi vill ju inte stå för deras överdrivna utlåning en gång till.

Men drivkrafterna för att låna och låna ut mer är större än så. I Svenska Dagbladet rapporteras att statens snabbt ökande kostnader för ränteavdrag i dag uppgår till 32 miljarder.

Det har varit mer tidigare när räntorna var höga. Skillnaden var då att kostnaderna för ränteavdragen då balanserades av intäkterna från fastighetsskatten.

SvD:s genomgång visar tydligt hur lånen ökar i takt med fastighetspriserna. Speciellt dramatisk blir ökningen av ränteutgifterna i samband med högkonjunkturen runt valet 2006. Räntorna är inte speciellt höga. Men lånen blir uppenbarligen desto större.

Den farliga utvecklingen förstärks av det för den borgerliga valsegern kanske viktigaste vallöftet, avskaffandet av fastighetsskatten. En avgift blev ju kvar. Men för många med dyra hus och stora lån blev det pengar över till att köpa ännu dyrare hus.

Här har vi en viktig grund till det problem som fått Riksbanken och många andra att oroa sig. Fastighetsbubblor är extremt dyra, det vet vi av 90-talskrisen även om det då var kommersiella fastigheter som var problemet.

Vad ska vi då göra åt saken? Två av tre svenskar, över fem miljoner av oss, gör i dag ränteavdrag.

Det innebär inte minst att de stora politiska partierna gör allt för att distansera sig från frågan. Risken att tappa väljare är för stor för det parti som tar tag i saken. Här om någonstans skulle ett blocköverskridande samarbete behövas.

Kraftigt höjda räntor skulle annars leda till kraftigt höjda statsutgifter. Men en förändring måste göras varligt, så att inte den fastighetsbubbla som ingen vet om den finns, utlöses av de sänkta ränteavdrag som skulle behövas för att dämpa prishöjningarna på fastigheter.