Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oavbrutet spännande om klanen Kennedy

Vi vet slutet och vi vet i stora drag vad som hände men Britt-Marie Mattssons roman om Kennedyfamiljen är trots det oavbrutet spännande. Berättelsen har det klassiska ödesdramats alla ingredienser och den litterära formen där hårdfakta och mjukdata skickligt vävts ihop med konkreta händelser är ett läsäventyr av stora mått. Britt-Marie Mattsson har med sitt brinnande intresse för USA och politisk historia dammsugit arkiven, böcker, brev, dagböcker, biljetter och kommit innanför schablonbilderna. Samtal med personer som stått Kennedys nära har varit viktiga.

Vi tolererar inga förlorare och här gråter ingen var mantrat i familjen Kennedy, ständigt upprepat av de kända brödernas pappa Joseph Kennedy. Pengar betyder allt var hans filosofi och sina miljoner dollar tjänade han på affärer i film-, sprit- och fastighetsbranschen. Han var en hårding som alltid hoppade av i rätt ögonblick och donationer gjorde han inte för intet. Gloria Swanson var hans älskarinna och stora förtjusning men hon offrades när tiden var lämplig.

Motsvarigheten för sonen Jack, den näst äldste som verkligen blev president var den oberäkneliga Marilyn Monroe och vi minns hennes erotiskt framviskade Happy birthday, mr President, happy birthday to youu…

Både far och son var risktagare när det gällde kvinnor, men riktigt farligt blev förhållandet mellan presidenten och stjärnan. Dessemellan fanns de lätta förströelser som serverades som något sött till kaffet eller smugglades in och ut utan att pressen brydde sig.

Rose, född Fitzgerald, var den andra parten i firma Kennedy & Kennedy. Hon var sträng katolik och födde oavbrutet barn, nio blev det till slut. Hon låg jämförelsevis bra till hos mig i början trots att hon använde klädhängare och linjaler i uppfostringssyfte, kramar förekom inte, men när hon vägrade delta i sin dotters begravning eftersom dottern gift sig med en icke-katolik, kom jag till en gräns. Joe klappade barnen ibland och visade mänskliga känslor.

När den förstfödde Joe jr stupade i andra världskriget fick Jack, sjuklingen som ingen egentligen väntade sig så mycket av, ta hans plats som presidentämne. Att göra pappa nöjd och stolt var drivkraften för sönerna medan pappan drevs av revanschlust inför de snobbiga Bostonfamiljerna som inte accepterade familjen Kennedy. Att tro att presidentvalskampanjer handlar om strid mellan ideologier i någon större utsträckning är antagligen naivt. Bobby framstår som den modigaste men mördades som sin bror och den bortskämde lillebrodern Ted fick aldrig chans att genomföra sina ambitiösa planer på en sjukförsäkring värd namnet. Han höll inte riktigt måttet men fanns med som support för Obama i hans kampanj. Jag känner respekt för brödernas vilja att undvika krig. Det gick ju med nöd och näppe bra i Grisbukten.

Den lysande Jackie Kennedy spelade sin roll väl och var en stor tillgång men varför måste hon gifta sig med skurken Onassis, av familjen alltid kallad Greken? Där försvann väl en del av strålglansen runt Kennedy-dynastin. I sådana sammanhang och numera nästan alltid är ju det viktiga inte vad som sker, utan hur det framstår i andras ögon.

Nu är inte min uppgift att recensera karaktärer utan Britt-Marie Mattssons bok. Då säger jag att alla som är intresserade av politik, tiden efter världskrigen, spelet bakom kulisserna och människorna runtomkring, måste läsa hennes bok.

Britt Jakobsson