Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nytt försök att riva upp den svenska modellen

Annons

Vid presskonferenser brukar något nytt presenteras.

Så var inte fallet när Alliansen under tisdagen bjöd in journalistkåren för att berätta om sitt förslag på inträdesjobb.

Även om namnet var nytt så är idén gammal: Borgerligheten vill lagstifta om sänkta löner.

Är det någonstans som ideologiska skillnader i politiken blir särskilt tydliga så är det i arbetsmarknadspolitiken.

Förslaget går ut på att nyanlända och ungdomar utan gymnasieutbildning ska ha ingångslöner som begränsas till 70 procent av dagens ingångslön för respektive bransch. De övriga 30 procenten av arbetsveckan ska de gå i skolan eller som Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra upprepade på presskonferensen: "Lära sig jobbet på jobbet".

Med andra ord, obetald arbetstid. Betalt tre och en halv dagar och obetalt i en och en halv.

Tittar man närmare i förslaget framgår det att arbetsgivaren inte har något ansvar att bekosta eller organisera eventuell utbildning, som de resterande 30 procenten skulle kunna användas till, och inte heller behöver redovisa något reslutat till myndigheter.

Det är ingen hemlighet att få arbetsmarknadspolitiska förslag för att minska klyftan på arbetsmarknaden har varit särskilt framgångsrika. Varken för den nuvarande regeringen eller den förra.

Åtminstone om målet varit att få fler som är långt från arbetsmarknaden i arbete med en lön de kan leva på. Men låt oss leka med tanken att målet också är något annat?

För oavsett om Alliansens inträdesjobb inte skulle få särskilt många nyanlända och ungdomar utan gymnasieutbildning i arbete, så skulle deras förslag lyckas med något annat: Att via lagstiftning dumpa löner för hela arbetsmarknaden.

Om det plötsligt går att anställa en person i två år för 70 procent av lönen, så finns det inte heller något incitament att anställa enligt gängse lön och arbetsvillkor.

Om man tror på marknadens osynliga hand, och det gör Alliansens hårdnackade nyliberaler, så kommer marknadsekonomin se till att de "vanliga jobben" med hederliga löner och anställningsvillkor trängs undan.

Förslaget är också intressant utifrån den bild som Anna Kinberg Batra under de senaste åren velat förmedla, att hon är en missförstådd försvarare av den svenska modellen.

Så sent som förra våren hamnade Anna Kinberg Batra i ordkrig med Jan Björklund om sänkta ingångslöner. Då ställde hon som ultimatum att Moderaterna inte kommer att sitta i en regering som lagstiftar om sänkta ingångslöner, och i Agenda höll hon fast vid det löftet:

"Jag tycker det är ett viktigt besked att ge väljarna. Jag tänker inte sänka löner. Sverige har en ordning som vi har haft väldigt länge. Det är parterna som bestämmer löneläget, jag tänker inte riva upp den svenska modellen".

Så mycket för det ultimatumet.

Alliansen och deras påhejare Svenskt Näringsliv vill hamra in bilden att inga nya jobb kan skapas om inte lönerna sänks.

Regeringens svar har varit utbildning och statligt subventionerade jobb men med löner man kan leva på och hederliga anställningsavtal.

Det är värt att ta strid för den svenska modellen och det som har gjort svensk arbetsmarknad unik.

Det ska inte krävas mer än ett jobb för att ha råd med hyran och mätta barnens magar.