Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nypremiär för Vallbospelet i naturskön utomhusmiljö

Ikväll är det premiär för Vallbospelet, Anna-Greta Svärds prisbelönta bygdespel om den mytomspunna Lappkungen.

– Efter fyra års uppehåll känns det lite nervöst, säger manusförfattarinnan, som själv spelar en av huvudrollerna.

Annons

LT träffar Anna-Greta Svärd i kaffepausen under en av de sista repetitionerna före premiären. Som tidigare spelar hon Lappkungens mamma, den viljestarka Movålls-Kirsti.

– Bra. Vi börjar komma in i det nu, svarar hon på frågan hur repandet går.

Spelet, som uppfördes första gången 2005, handlar om nybyggarfolket i Vallbo på 1800-talet, och då speciellt Movalls-Kirsti och hennes son, Jon Jonsson Holm, mer känd som ”Lappkungen”, som Anna-Greta Svärd hört historier om sedan barnsben. Uppsättningen blev mycket uppskattad och året därpå belönades Anna-Greta Svärd med Åres kulturpris för sitt manus.

Tanken var att det skulle bli årliga föreställningar men efter ett par år mäktade man inte riktigt med längre. Det blev uppehåll åren 2007, 2008 och tyvärr även 2009, då det var 100 år sedan Lappkungen gick hädan.

Men nu är ensemblen på drygt 20 personer tillbaka för tre nya föreställningar: den första ikväll och sedan dagtid lördag och söndag.

Regin står, precis som tidigare, Gustaf Kling för och det är också han som för fram berättelsen. Bland skådespelarna finns dels gamla bekanta som varit med tidigare, en del ättlingar till personerna i spelet. Andra är nytillkomna, som till exempel huvudrollsinnehavaren, Patrik Danielsson, som spelar den unge Lappkungen.

– Jag har aldrig gjort något sådant här tidigare, säger Patrik som uppenbarligen trivs utmärkt i rollen.

Att ha unga och äldre versioner av huvudpersonerna är en nyhet, förklarar Anna-Greta. Tidigare var det Arne Dahl som gestaltade Lappkungen genom hela livet.

– Men han tyckte det var lite jobbigt med de ömma scenerna, säger Anna-Greta.

Hon syftar på scenerna med Lappkungens stora kärlek, ”Idre-pigan”, spelad av Maria Olofsson, som han aldrig fick. (De får nu Patrik ta hand om). I slutändan gifte han sig med Katarina, som han fick en dotter med och som han senare mest använde som slagpåse när han var full.

Nej, någon sympatisk figur var Lappkungen knappast även om han mellan allt supande, kvinnomisshandlande, lurendrejande och mobbande också fann tid att bjuda bybarnen på kalas.

Men vi ska inte berätta mer här. Har ni möjlighet så åk till Vallbogården och se spelet för er själva. Det bjuds på massor av spelglädje och entusiasm i vackraste tänkbara fjällmiljö.