Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyfascisterna görs rumsrena

Annons

I dag tillträder den borgerliga norska minoritetsregeringen. Den regering där norska Höyre väljer att liera sig med de främlingsfientliga i stället för med de borgerliga mittenpartierna.

När Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen blir finansminister tas ett stort steg i accepterandet av den moderna fascism som precis som sina historiska motsvarigheter bygger på att dra upp motsättningen mot "de andra".

Det är en politik som skapar rädsla hos dem som pekas ut. Det handlar om att odla en nationalism som utesluter andra eftersom skillnaderna är etniska och bottnande i ursprung och/eller hudfärg, något man som individ inte kan göra något åt. Denna fascismens klassiska grund gör att man aldrig kan mötas. Fascisternas gemenskap gäller många, men aldrig alla.

Det är paradoxalt att Norge, ett av världens rikaste länder, drabbats av denna politiska sjuka. Det går i och för sig att förstå att den norska borgerligheten tröttnat på att vara i opposition. Men att man därför lierar sig med nyfascisterna är rent sorgligt.

Ännu sorgligare är ju att det bara gått två år sen den norske terroristen Breivik mördade 69 av arbetarrörelsens unga efter att han först sprängt regeringskvarteren. Breiviks förvirrade idéer har nämligen en direkt koppling till Fremskrittspartiets syn på en "smygislamisering" som hotar "norska värden", som Frp:s handlingsplan beskriver. Att Arbeiderpartiet pekas ut som den landsförrädiska kraft som genom "mångkulturalismen" låtit detta ske, kopplar Jensens politik till Breiviks tänkande.

Hur kan det då komma sig att den norska debatten inte ser det vi ser. Journalisten och historikern Henrik Arnstad kopplar det (DN 14 oktober) till den norska nationalism som i normalfallet är allt annat än den exkluderande nationalism som är fascismens moder och förutsättning. Kanske det är en riktig förklaring. Kanske inte.

Men Fremskrittspartiets sätt att peka ut både muslimer och romer som ett hot visar på hemvisten i den fascistiska traditionen. Där hör ju också våra svenska nyfascister, Sverigedemokraterna hemma. Självklart uppmuntras de av utvecklingen i Norge.

Jag möts inte sällan av invändningen att det jag skriver om SD bara gynnar dem. Sant är nog att de växer just nu vare sig man skriver om dem eller ej.

Jag ser det som min uppgift är att berätta för väljarna att den som överväger att rösta på SD ska veta att han eller hon då röstar på ett nyfascistiskt parti. Norges väg förskräcker.

Annons