Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya tider kräver ny energi

Överallt där man planerar för etablera en vindkraftpark bildas alltid en förening som vill ”skydda” bygden mot den skada på den unika natur som just deras bygd kan erbjuda.

Annons

Utbyggnaden av vindkraft skulle påverka till exempel turistnäringen negativt. Den ”visuella nedsmutsningen” och ljudet från snurrorna försämrar livskvaliteten för ortsborna mm. Däremot verkar det ”rationella” skogsbruket med sina jättelika kalhyggen och granåkrar inte vara något större problem.

Nu har emellertid ”Styrelsen för livskvalité i Offerdal” kommit med ytterligare ett argument mot vindkraftsetableringar, nämligen ekonomin. Enligt deras representant Sune Sjöström blir alla som bor i bygden ”blåsta” på en massa pengar. Alla blir förlorare utom företagen som driver projektet.

Man påpekar bland annat att kalla vinterdagar står verken stilla för att det inte blåser just då. Men det är ju det just det som är vitsen! När det inte blåser har vi vattenkraften! Dom kompletterar alltså varandra. Det går åt mindre vattenkraft ju mer vindkraft vi har.

Att Offerdalsborna, liksom alla övriga glesbygdsbor, inte kan investera miljarder i förnyelsebara energikällor är väl ganska naturligt. Däremot kan man förhandla om en viss återbäring i form av en ”bygdepeng”. Det finns också möjlighet att köpa andelar.

Där jag bor är vi många som köpte andelar i Jämtkraft. Vi får billigare elräkningar. Beroende på hur verket har snurrat under året (det blåser ju som bekant lite olika år från år) så varierar summen lite grann, men hittills har det varit en god affär.

Själv köpte jag för ett antal år sen - av miljöskäl – andelar i Slitevind, vilket jag inte behöver ångra av ekonomiska skäl. Den årliga återbäringen överstiger gott och väl bankräntan.

Jag har nära vänner som inte vill se vindkraftsnurror i den välkända horisonten. ”Det skall vara som när jag var barn!”. Skillnaden är att då, för 60, 70 år sen levde vi helt annorlunda. Vi hade inte en eller två bilar per hushåll, inga snöskotrar. Maten lagades på vedspisen och inhandlades på den lokala ”Bua”. Och mycket odlade man själv.

Vi kan inte vrida klockan tillbaka. Vi kan försöka leva så miljövänligt som det bara är möjligt. Att förlita oss på att kärnkraften – som ju är en ändlig energikälla som är ett tusen gånger större hot mot vår miljö och överlevnad än vindkraften – är ingen lösning.

För övrigt lär vi inte ha några fjäll att skydda när våra barnbarn vuxit upp. Den globala uppvärmningen gör att trädgränsen har nått upp till fjälltopparna.

Sven Berg Kvitsle, Mattmar

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel