Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Nya” rön om de gåtfulla vävarna

/
  • Ulla Oscarsson, som är Jamtlis främsta specialist på Överhogdalsbonaderna, inledde seminariet  i det special-anpassade, mörka rum  där originalen visas.
ArkivFoto: Henrik Flygare
  • Anders Hansson pekar på diagrammet som berättar att samtliga   fem delar av Överhogdalsbonaderna vävdes samtidigt, någon gång mellan 1040 och 1170.  Foto: Ulrika Andersson

I år är det 100 år sedan Överhogdalsbonaderna hittades. Det ska firas hela året och avstamp för firandet tas just nu vid ett tvådagars forskarseminarium på Jamtli.

Där presenteras bland annat en ny datering av bonaderna som lett till en mer exakt bestämning av när de vävdes.

Annons

Ny och ny. I museivärlden har man tydligen en annan syn än vi inom dagspressen på vad som är en nyhet och när den ska presenteras.

Den senaste C14-dateringen, som visar att bonaderna vävdes mellan 1040 och 1170 och att samtliga fem delar som man hittat vävdes i vid samma tidpunkt och i ett sammanhang, gjordes redan 2005.

Då har vi väl skrivit om den förut, säger jag till Jamtlis chefsarkeolog Anders Hansson.

– Nej, det har ni inte. För vi har inte gått ut med den förrän nu, svarar han.

I fem år har man alltså hållit på informationen, men i går presenterade Anders Hansson den för 16 seminariedeltagare; forskare inom olika discipliner och från universitet i flera världsdelar.

C14-metoden, där man bestämmer åldern på en fornlämning genom att mäta halten radioaktivt kol, har funnit i cirka 50 år men förfinats eftersom.

– När metoden var ny hade man behövt klippa loss en kvadratmeter av bonaderna och bränna upp den för att kunna få fram ett resultat. Och det var det ju ingen som ville, säger Anders Hansson.

Först 1990 hade metoden utvecklats så pass att man kunde ta prover utan att behöva förstöra bonaderna. Den bestämning som gjordes då visade att de vävdes någon gång mellan 800 och 1100 efter Kristus. Den tydde också på ganska stor åldersspridning för de olika delarna, det vill säga att de att de troligen vävts vid olika tidpunkter.

Den ”nya” mätningen, den från 2005, hade mycket större precision. Nu snävade man in tiden till 1040–1170. Och påvisade dessutom att alla delarna vävdes samtidigt, i ett sammanhang.

– Det här ger oss mer att hålla oss till när det gäller att tyda och tolka bonaderna, säger Anders Hansson.

– Nu vet vi att de vävdes alldeles i slutet av vikingatiden, i brytningen mellan vikingatid och medeltid, mellan asatro och kristendom.

Han tror att vetenskapen i dag kommit ungefär så långt det går att komma med C14 och att det knappast kommer att vara någon idé att göra fler mätningar med den metoden längre fram. Fast man ska aldrig säga aldrig, menar han:

– Rätt vad det är dyker det väl upp nånting fiffigt.

Fast själv tror han mer på andra metoder som är under utveckling, som till exempel DNA-analyser:

– Snart kommer man att kunna bestämma var linet i bottenväven är odlat och var fåren som gav ull till inslaget gick och betade, säger han.

I dag fortsätter seminariet på Jamtli med föredrag av bland andra Britt-Mari Näsström som är professor i religionshistoria i Göteborg och Elinor Sydberg, lärare i forntida teknik vid Bäckedals folkhögskola och väverska av kopian av Överhogdalsbonaderna.

Mer läsning

Annons