Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ny stjärna tänds i "Monica Z"

Sjuttiofem skådespelare testades för rollen som Monica Zetterlund.

Relativt okända Edda Magnason fick den.

Redan innan premiären är hon en svårslagen kandidat till titeln "årets genombrott".

Annons

Regissören Per Fly ville absolut ha en riktig skådespelerska, inte en sångerska som skulle spela också.

– Det ser man ofta och det brukar inte funka. Men så såg vi provfilmen och man kunde se direkt att hon var superskarp och hade en förståelse för Monica och musiken. Det var inte ett svårt val, det skulle bara vara hon, säger han.

"Hon" är naturligtvis sångerskan Edda Magnason, en filmdebuterande stjärna som redan hyllats för sin innerliga och porträttlika insats. Innan "Monica Z", som får Sverigepremiär på fredag, hade hon aldrig funderat i skådespelarbanor och den där lyckade provfilmningen kom till helt slumpartat, en kompis till producenten hade sett henne på scen och tipsat.

– Det kändes som en lek, det var ju inte min planhalva. Men jag upptäckte att det var väldigt kul och att jag vågade göra det fullt ut.

Den lekfulla känslan kämpade Edda Magnason med att behålla under hela inspelningen. Hon undvek att titta på dagstagningar och försökte att fokusera på nuet.

– Det var bara som ett flöde som jag kastade mig in i. Jag fick rollen och så körde vi. Det var väldigt glädjefyllt men nu så här i efterhand när det börjar bli så mycket uppmärksamhet förstår jag inte riktigt hur jag vågade. Det känns helt fantastiskt att få starta i ett så fint sammanhang.

Danske Per Fly har tillsammans med manusförfattaren Peter Birro lagt ner mycket tid på research för att återskapa perioden. 1960-talets megakändisar vimlar förbi, som Hasse och Tage, Beppe Wolgers, Lena Nyman och Vilgot Sjöman. Samtidigt var målet aldrig att göra en dokumentär skildring av Monica Zetterlunds liv. Filmen utspelar sig under cirka ett och ett halvt år då vi får följa hennes kamp med karriären och kärleken. Många konstnärliga friheter har tagits med årtal och händelser.

– En fälla som många biopics går i är att de berättar en linjär historia, "först hände det och sedan hände det". Min idé var att berätta om människan Monica och hennes verk. Musiken flyter in i historien och det var ju den som hon offrade så mycket för. Det kostade att bli en sådan bra artist, säger Per Fly.

Utmaningen låg i att få till rätt balans, att göra en bred film som skulle sluta ljust utan att utesluta de problem med alkohol som Monica Zetterlund brottades med.

– På många sätt representerar hon ett alltför vanligt självförbrännande konstnärsöde. Det var viktigt att hysa respekt för allt hon har gjort utan att ljuga om problemen med alkoholismen. Där tycker jag att vi har hamnat rätt.