Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu tar marknaden över journalistiken

Annons

Den 31 mars kom det nya sändningstillstånd som befriade TV4 från kravet på lokala sändningar. En vecka senare lade de ner alla sina lokalredaktioner. Det är häpnadsväckande cyniskt. Och häpnadsväckande naivt av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M), som antingen varit ovetande om det nya tillståndet eller inte förstått innebörden i det.

TV4 gick med nästan en miljard i vinst i fjol. Men lokalbevakningen anses inte tillräckligt lönsam och då väljer man att skrota den.

Det är dagstidningarna som har stått för det journalistiska grovarbetet på landsbygden. Det som går ut på att bevaka landstingsdiarier och kommunfullmäktigesammanträden. Men TV4 har producerat en engagerad lokaljournalistik med små medel. Vid stora nyhetshändelser har de varit ett fönster ut i riksmedia. Nu stängs det fönstret. Det spelar ingen roll hur ledningen försöker linda in saken, TV4 drar sig bort från landsbygden.

Det här är allvarligt. Det kan låta högtidligt, men när lokaljournalistiken utarmas försämras demokratin. Makthavarna, båda de ekonomiska och politiska, lämnas för mycket ifred.

Det handlar inte om brist på information. Resurserna som läggs på att kommunicera utåt ökar enormt. En ny, stor yrkeskår av informatörer och lobbyister har växt fram. Samtidigt minskar den oberoende journalistiken. För 20 år sedan fanns det 7 000 journalister på landets dagstidningar. I dag finns det mindre än 5 000. På Sveriges Radio och SVT har en tredjedel av medarbetarna försvunnit under samma tid. Rikstidningarna och TT har sedan länge dragit in sina lokalredaktörer i Norrland. SVT utökar sin lokalbevakning, men koncentrerar den till storstädernas förorter, på bekostnad av Norrland.

Samtidigt fördjupas dagstidningarnas kris i takt med att annonsintäkterna sjunker. Marknadstänkandet tränger in på redaktionerna. Den resurskrävande, granskande journalistiken får stryka på foten. Kvar blir den snabbproducerade blåljusjournalistiken som drar många besökare till sajterna. Kvar blir också ”nyttojournalistiken”, som kan bestå av vinprovningar, läsarguider, sportmagasin och annat som går att ta betalt för på nätet.

Det är många som tycker att det här är en bra utveckling, som tycker att journalister har haft alldeles för stor makt och att det är hög tid att mediekonsumenterna får bestämma innehållet i medierna nu. Att ge folk vad folk vill ha. Vad är problemet med det?

I ett marknadsstyrt mediesamhälle; inget alls. Men i Sverige har medierna av tradition haft en annan uppgift, en helt egen samhällsfunktion, nämligen att oberoende och kritiskt granska makten. Om den delen av journalistiken krymper samtidigt som den marknadsanpassade, ekonomiskt eller politiskt styrda journalistiken växer - då har vi ett problem.

Det är svårt att veta hur resonemangen gått när det nya sändningstillståndet skrevs, men det ligger nära tillhands att tro det är ambitionen av avreglera områden som tidigare haft statlig inblandning som ligger bakom. Regeringens favoritgren med andra ord.

Hittills har det som händer i mediebranschen nästan inte alls behandlats som ett demokratiproblem. Politikerna vill inte ta i frågan. Att röra presstödet under ett valår är lika lockande för en politiker som att klappa en rabiessmittad hund.

Landets publicister är uppseendeväckande tysta. En av få som försökt varna för utvecklingen är Mats Svegfors, före detta moderatpolitiker, chefredaktör för Svenska Dagbladet och vd för Sveriges Radio. Det här är hans analys:

”Neddragningar och ökad marknadsstyrning förändrar journalistiken. Vi lider ingen brist på medieinnehåll i den moderna offentligheten. Men det viktiga tenderar att förpassas ut i marginalen, om det alls finns. Mediesamhället expanderar. Men journalistiken krymper.”