Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu ser jag målsnöret – efter 32 år på LT

Annons

Mitt första jobb på Länstidningen gjorde jag redan sensommaren 1978. Men det var i början av 1980 jag första gången på riktigt klev in på LT:s redaktion. Därefter har det blivit ett antal mycket händelserika och lärorika nyhetsår.

35 år är en förhållandevis lång tid, även som anställd på LT.

Inledningsvis arbetade jag som lokalredaktör, ett antal år som nyhetschef och därefter, från 2004, chefredaktör och ansvarig utgivare.

Nu får det räcka. Jag är ingen tävlingsmänniska, men ser nu målsnöret.

Jag är stolt över att tillsammans med en hel rad oerhört duktiga trevliga medarbetare varit en del av både LT:s motgångar och framgångar under alla dessa år. Och jag vet att många medarbetare med mig har samma känsla.

Även om jag svårligen kan stoppa eller förändra utvecklingen i tidningsbranschen behöver jag inte säga att jag inte riktigt jublar över den. Den svåra konsten att konvertera papperstidningsläsaren till att bli helt digital är inte helt problemfri. På vägen har det tyvärr också försvunnit minst två generationer papperstidningsläsare.

Som alla med ett mediehistoriskt perspektiv vet har LT:s ekonomiska historia varit stundtals turbulent. Förutom otaliga sparpaket finns också konkurshot i historien.

Mest kritiskt var det kanske när dåvarande ägarna A-pressen gick i konkurs 1992. Det visade sig att ägarna, utan den lokala ledningens vetskap, pantsatt tidningshuset på Rådhusgatan för 15 miljoner kronor. Det underlättade knappast tanken på att rädda tidningen.

I samband med denna händelse visade LT:s fantastiska läsare/prenumeranter sin enorma solidaritet med sin tidning.

För att göra en lång historia kort. Pengar samlades in bland läsarna och tillsammans med företagarna Maths O Sundqvist och Olle Persson kunde LT räddas.

Tiderna förändras. I år fyller LT 90 år. Jag kan garantera att det är en liten, men pigg och kry åldring. Framför allt idag ett medieföretag med en sund ekonomi.

Det är lätt att påstå att det var bättre förr. Så var det givetvis inte i alla lägen. Att LT och ÖP kunde börja samarbeta i bland annat ett och samma tryckeri var en viktig milstolpe för bådas framtid.

För drygt ett år sedan fick jag besked från våra ägare om nödvändigheten av ett nytt stort sparpaket. Ett sparpaket som näst intill skulle betyda en halvering av antalet journalister.

Jag vet inte om man som chef någonsin blir van att sparka medarbetare.

I ärlighetens namn kan jag i efterhand erkänna att jag funderade både en och två gånger om jag verkligen skulle genomföra ytterligare ett bland många sparpaket. Det finns trots allt roligare och intressantare saker att göra som chefredaktör än medverka till att ett stort antal av dina gamla arbetskamrater tvingas bort från en arbetsplats man älskat.

Ett minskat antal journalister skulle också innebära att LT inte längre på samma sätt som förr kunde bevaka länet.

Jämtland är ett stort län med 50 mil från norr till söder. En sak har jag lärt mig under alla dessa år. Bra och säljande lokaljournalistik kräver en journalistisk närvaro i lokalsamhället. Där finns inga som helst genvägar.

Till sist bestämde jag mig trots allt. Jag ansåg mig just då vara den mest lämpade att genomföra sparpaketet och den efterföljande omorganisationen.

Tack vare bland annat justa ekonomiska erbjudanden till personalen gick det förhållandevis bra.

Ägarnas beslut är nu genomfört och jag känner därmed att jag gjort mitt.

LT:s redaktion har fått en ny om än bantad organisation. Organisationen är dimensionerad för framtiden och framför allt för en förändrad mediekonsumtion av våra olika publiceringskanaler. Redan i april kommer bland annat en ny webbsajt att se dagens ljus.

Mitt hopp är nu att LT:s redaktion får arbetsro och kan ge dig som hungrig nyhetskonsument de bästa nyheterna från Jämtlands län även i framtiden.

Till sist har jag fått frågan vad jag ska pyssla med när jag helt lämnar LT.

Jag har givetvis en del mer eller mindre realistiska idéer. Men till att börja med ska drygt fyraåriga barnbarnet Agnes förhoppningsvis få träffa morfar lite oftare och vem vet, det kanske blir mer tid i snickerboa och att dra runt på motorcykeln.

Tack för alla dessa år!

Lennart Mattsson