Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu nosar Volvo på premiumklassen

Många hästkrafter är inte längre lika med med glupande bränsletörst. Volvo har uppgraderat sin kompakta modell V40 med en ny dieselmotor som både är bekväm, snabb och snål.

Annons

Det kan ha sina sidor att vara en liten biltillverkare som vill fajtas med eliten. När debatten om bränsleförbrukning och utsläpp av koldioxid tog fart på allvar, svarade Volvo med att lansera motorer med radikalt sänkt effekt - de tidiga modellerna med beteckningen Driv-E. Det var den lilla spelarens metod för att i all hast hänga med i svängarna.

Samtidigt presenterade de stora tyska tillverkarna nyutvecklade motorer i en snabb kapplöpning, för varje ny generation blev hästkrafterna fler och förbrukningen lägre. Hur skulle Volvo kunna ta upp den kampen?

Svaret finns i den nya generation motorer som Volvo lanserade i höstas som tar plats i allt fler modeller. Från och med nu kan till exempel den kompakta halvkombin V40 beställas med den nya, fyrcylindriga motorfamiljen i två utföranden: bensindrivna T5 med 245 hästkrafter (tidigare fem cylindrar, 254 hästkrafter) samt dieseldrivna D4 med 190 hästkrafter (tidigare fem cylindrar, 177 hästkrafter).

Vi har provkört den sistnämnda i kombination med den nya åttaväxlade automatlådan. I detta utförande ska V40 klara sig på 0,42 liter diesel per mil och 109 gram koldioxid per kilometer vid blandad körning, vilket är klassledande. Med manuell växellåda och smala, lättrullande däck kan samma V40-modell pressas till 0,33 liter per mil och 85 grams utsläpp. Då klassas V40 med marginal som miljöbil och enligt Volvo får V40-köparen 80 "extra" hästkrafter i jämförelse med konkurrentbilar med likvärdig förbrukning.

Som förare kan man bara imponeras av motorn. Ljudnivåer och vibrationer är fullt jämförbara med många bensinmotorer. Körglädjen matchar också de bästa konkurrenterna, VEA-motorn (Volvo Engine Architecture) är varvvillig som få andra dieslar och fungerar i en trivsam symbios med automatlådan.

Att Volvo plötsligt kommit både i kapp och förbi konkurrenterna beror på att småskaligheten vänts till en fördel. Tids nog ska alla Volvomodeller ha samma fyrcylindriga grundmotor med två liters volym. Hur stark varje version är regleras med överladdning (turbo eller kompressor) samt i sinom tid elektrifiering (hybriddrift).

Samordning är alltså knepet. Det innebär att även de svagaste och billigaste Volvobilarna kommer att ha motorer gjorda av aluminium samt det mest avancerade insprutningssystemet. De stora konkurrentmärkena skulle aldrig kosta på sådana lösningar för basmodellerna i sortimentet.

Volvo odlar också en alldeles egen stil med bland annat sina instrumentpaneler, vilket bör uppmuntras. Ergonomin är bra, även om menysystemen behöver lite tillvänjning.

V40 som helhet känns fortfarande modern efter ett par år på marknaden. Styr- och kvalitetskänsla ligger några snäpp efter exempelvis Audi A3 och BMW 1-serie, men fjädringskomforten och säkerheten håller hög nivå.

Eric Lund/TT

eric.lund@tt.se