Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu lämnar Leif på Woolpower över sockorna till någon annan efter 45 år

Det finns folk som byter jobb lika ofta som man byter sockar. Och så finns det människor som Leif Lindqvist. Genom flertalet ägarbyten, namnbyten och fabriksflytter har han stadigt stått kvar vid sin maskin i 45 år.

Det råder full aktivitet i fabriken på Woolpower. På sin station bredvid de stora tvättmaskinerna står Leif Lindqvist och formar ben till långkalsonger. Med vana rörelser trär han ullen på metallformar i rask takt innan de skjutsas in i ångmaskinen.

– Jobbet går av bara farten, rörelserna sitter i ryggmärgen.

Och det är inte konstigt att det sitter i ryggmärgen. Leif har format ärmar, ben, kilar och kragar till underställ fem dagar i veckan sedan den 23 mars 1970. Han har avverkat ungefär 10 700 dagar vid maskinen, och därmed format mellan sju och tio miljoner par långkalsonger. Det finns inte ett par långkallingar från Woolpower som inte har passerat genom Leifs händer.

– Ja, det har ju blivit några par, om man säger så.

Tanken var aldrig att han skulle bli kvar så länge, när han och två kompisar sökte jobbet på fabriken som då hette Vinetta.

– På den tiden fanns det jobb överallt, man behövde i princip bara knacka på dörren så fick man jobb. Därför tänkte jag att "här blir man ju inte gammal".

Men dagarna blev till månader och månader blev till år. Vips hade 45 år gått och Leif kommit upp i pensionsålder. Tanken om att byta jobb dök upp under åren, men den fina gemenskapen på jobbet gjorde att Leif blev kvar.

– Under de senaste 20 åren har jag inte funderat på att byta jobb, men det är klart att man funderade på det när man var yngre. Jobbet i sig är inte det roligaste, det är ju samma sak dag ut och dag in. Men vi har alltid haft väldigt bra kamratskap här.

Leifs arbetsuppgifter har inte ändrats nämnvärt under åren, men en del förbättringar har skett. Något som gjort väsentlig skillnad är den maskinen han står vid i dag. Den drar automatiskt av ullmaterialet, något han förr fick göra för hand.

– Det underlättar en hel del för ryggen, säger Leif och berättar att han klarat sig bra från skador trots det monotona arbetet.

– Ryggen har blivit lite sned, vilket mest beror på att jag har haft materialet på vänster axel under alla år.

På ett rullband på ena sidan av maskinen rullar de formade benen ned till en hållare. Leif fortsätter metodiskt att trä på nya ben på metallformarna. I hörlurarna, som han ständigt har på sig, sänds morgonnyheterna på favoritkanalen P4 Jämtland.

– Det händer att jag växlar över till en annan kanal, men det är långt mellan gångerna. Det går inte att jobba utan radio, då blir det inte kul.

Leif fyllde 65 år tidigare i år och har arbetat halvtid sedan semestern. Till sommaren går han i pension och han ser då fram emot att resa och att hälsa på familj och vänner.

– Jag kommer att sakna arbetskamraterna, men jag tycker det räcker med 46 år på samma arbetsplats. Det är mer än väl.