Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu firas hundraårsminnet av en av konstens allra största

/
  • Birgitta spelar. Olja, 1940-tal.
  • Birgitta Larsson.
  • ”Ol’Persa i Ejde” var en modell som Berta Hansson ofta återvände till. Hon skildrade gärna slitna människor med ett hårt liv bakom sig.
  • Berta Hansson delade sin tid mellan ateljén på Hornsgatan i Stockholm ...... och sitt sommarhus i Hammerdal, det gamla godtemplarhuset Ede Skans. ”Där lade hon ut sina stora applikationer och golvet och sprang upp på läktaren för att få överblick. När hon var nöjd nålade hon ihop tygbitarna och tog med sig arbetet till Stockholm där hon sydde under vintern”, berättar Birgitta Larsson.
  • I januari och februari visades Berta Hanssons konst i Stockholm och i sommar blir det en utställning i Skellefteå. Men från och med i dag och tre veckor framåt finns hennes tavlor på Ahlbergshallen i Östersund. Syskonbarnen Thomas Olofsson och Birgitta Larsson har varit med och hängt. Foto: Ulrika Andersson

Konsten förde henne ut i världen och hon avbildade människor i många länder. Men Berta Hansson glömde inte skolbarnen i Fredrika, där hon hade sin första lärartjänst, och slutade aldrig måla åldringarna i sin hemby Hammerdal.

Annons

Berta Hansson skulle ha fyllt 100 år i år och Konstsverige riktar ljuset lite extra mot flickan från Hammerdal som blev en av landets mest framstående expressionister.

Stockholmspubliken vallfärdade till den retrospektiva utställning över hennes enastående rika konstnärskap som visades på Konstakademien under januari och februari, och nu är det dags för oss jämtar att få njuta av Bertas bilder.

I dag öppnar utställningen ”Till minne” på Ahlbergshallen. Östersunds konstklubb arrangerar i samarbete med Bertas arvingar, syskonbarnen Thomas Olofsson och Birgitta Larsson.

– Det kändes fantastiskt att utställningen i Stockholm rönte så stort intresse och att det kom så mycket folk, men det är naturligtvis också väldigt roligt att ha en minnesutställning här hemma i Jämtland, säger Birgitta Larsson när vi tittar in under hängningen i Ahlbergshallen.

Birgitta och hennes bror har precis burit in konstverken, långt fler än vad som kommer att få plats på galleriets väggar, och nu vidtar det svåra arbetet med att välja – och välja bort.

– Man vill ju verkligen visa bredden av Bertas konstnärskap, säger Birgitta där hon står och bläddrar bland kolteckningar, oljemålningar och akvareller.

Många av verken på utställningen är inlånade från institutioner och privatpersoner. En del ägs av Thomas och Birgitta, och några kan de tänka sig att avyttra medan andra absolut inte är till salu.

– Den här är mig väldigt kär – förstås, säger Birgitta och visar upp en liten oljemålning av en blåklädd flicka som spelar piano. Den föreställer henne själv och målades av moster Berta på 1940-talet.

En annan tavla som Birgitta sätter mycket stort värde på är ”Sista fågeln”, målad i Stockholm 1991, tre år innan Berta Hansson dog.

– Hon såg väldigt dåligt de sista åren. Mot slutet målade hon med fingrarna och nästan bara i svart och vitt. Med ”Sista fågeln” satte hon punkt för sitt konstnärskap.

Utställningen på Ahlbergshallen pågår till den 21 mars. Vid vernissagen i dag kommer Birgitta Larsson att vara på plats och berätta om sin moster.

Nästa torsdag, den 11 mars, anordnas även en filmkväll på länsbiblioteket, där Gerd Ulander visar sin film om Berta Hansson ”Gudabenådad – på sätt och vis”. Filmen gjordes för SVT i början av 1990-talet och Gerd Ulander berättar att Berta Hansson tyckte det var väldigt jobbigt i början när teamet skulle komma och filma.

– Hon var inte så benägen att berätta om sig själv och sin egen konst, så först fick vi ”värma upp” henne genom att prata ganska länge om de bilder av andra konstnärer som hon hade på väggarna.

– Men efter en vecka i ateljén hade Berta öppnat sig och när vi skulle åka tyckte hon det var tråkigt.

Titeln på filmen härrör från ett inspektörsbesök i folkskolan i Fredrika när Berta var lärare där.

Skolinspektören fick se bilderna som hon målat på svarta tavlan som stöd för undervisningen och utbrast: ”Men fröken är ju gudabenådad”. Sedan kom han på att man kanske inte skulle slösa för mycket på berömmet och tillade ”på sätt och vis”.

Episoden roade Berta som i efterhand konstaterade att ”vad det innebär att vara gudabenådad på sätt och vis är något att grubbla på”.

När hon längre fram fick lysande kritik för sin debutställning på galleri Färg och form i Stockholm, tog hon också detta med ro och konstaterade att ”konstgubbarnas” omdömen visserligen gjorde henne gott, men att hon genomskådade dem. ”Innerst inne kan jag skratta åt det dumma och falska jag skådar och på något sätt känna mig stå över det hela”, skrev hon till en väninna.

– Berta Hansson hade distans till det mesta, säger Gerd Ulander.

– Hon var en mycket klok kvinna som jag verkligen lärde mig beundra. Rakryggad, både fysiskt och psykiskt.

Fotnot: Bilderna i reportaget – utom de två nytagna från Ahlbergshallen – är hämtade ur nyutkomna boken ”Berta Hansson” av Gunilla Carlstedt och Christian Åkerlund (Almlöfs förlag).

Mer läsning

Annons