Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är egot i farten med sitt gnäll

Annons

Det händer att jag hamnar i en mental svacka, eller heter det psykisk? Jag vet inte om jag finns. Ingen kommenterar min blogg, mina miljöpartikamrater, är de mina ”kamrater”?. De besvarar mina pigga idéer med tystnad. Finns jag överhuvudtaget frågar jag rakt ut mot Storsjön och vidare till universum. Partivännerna om jag kan kalla dem så, provocerar mig med sitt tigande, så att jag tillskriver dem och försäkrar att jag respekterar deras val att inte kommunicera med mig… Antagligen i en icke uttalad förhoppning att de i sin tur ska försäkra mig något, till exempel vad? Jag vet inte. I slutet av veckan hände något som verkade betyda att jag existerade, varpå jag gick till systemet för att fira min upphöjelse med en flaska sherry, det var väl lagom, tyckte jag. Katten och jag skålade och på natten drömde jag att hon, Prussan, som kommit till mig av helt fritt val, fick en unge, en miniatyr av hennes vuxne son som genast skuttade omkring med svansen i vädret. Den var lika liten som en tändsticksask och jag råkade trampa på den när jag rusade till telefonen. Den dog inte men skrek.


Mer läsning

Annons