Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Noteringar från ett hårt polariserat USA

USA röstar inte om en ny president i morgon tisdag, ändå är det Barack Obamas två första år vid makten som har kommit att definiera inriktningen på valkampanjen.

Annons

I centrum står några av politikens mest klassiska frågeställningar , till exempel s tatens ansvar och förmåga att hantera arbetslöshet och ekonomiska kriser.

Är det verkligen statens ansvar att hantera arbetslöshet och ekonomiska kriser? Det låter kanske drastiskt, men så är det också ett strängt polariserat land som i morgon väljer nya representanter till kongress och diverse lokala uppdrag.

Ta tillbaka Amerika! skanderar företrädare för den högerpopulistiska Tea Partyrörelsen. Var är jobben? undrar miljontals oroliga amerikaner. ”Jag fick höra att jag röstade på en man som skulle förbättra för oss i medelklassen. Jag väntar fortfarande, sir. Jag har inte märkt av det än. För att vara helt ärlig så är jag väldigt trött. Trött på att försvara dig, försvara din regering”. Detta var vad Velma Hart hade att säga när hon mötte president Obama på ett kampanjmöte i Washington. Den svarta medelklasskvinnans besvikelse på presidenten fick stort medialt genomslag och sammanfattar väl Obamas och demokraternas problem.

Den ekonomiska krisen har slagit obarmhärtigt mot det som kan beskrivas som både USA:s motor och hjärta, den amerikanska medelklassen, average Joe . I media rapporteras hur storbanker – som cyniskt profiterat på människors drömmar om en bättre framtid – fortsätter med utmätningarna i villakvarteren. På tiggarnas vädjande papp s kyltar berättas om jobb som försvunnit och hyror som inte längre kan betalas. Under mina fem veckor i USA såg jag för första gången, i ett västland, barn göra sällskap med sina hemlösa föräldrar. Kundvagnen i den ena handen, barnet i det andra. Det är bilder som gör intryck.

Vreden över sakernas tillstånd riktas förstås uppåt, mot Washington, Barack Obama och hans partikamrater i kongressen. Obama som lovade förändring, men som med sina gigantiska stimulanspaket försatt USA i än djupare skuld – och detta utan att få riktig fart på ekonomin. Nu vänder sig väljarna till motståndarsidan; opinionsmätningarna talar för en ny republikansk majoritet i representanthuset medan utgången i senaten fortfarande är oviss. Det är en monumental paradox. Nu ska politiker som under George W Bushs ledning var med och drev fram en smalare stat med färre regleringar för storföretagen, inklusive bankerna, vara med och rädda situationen. Det är som att låta pyromanen släcka elden.