Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nostalgiskt om ett Åre som försvunnit

I dag släpps boken "Åre – byn som försvann", som speglar en fjällby långt ifrån trendkänsliga restauranger och höga hyreshus.

Annons

För ett par år sedan skulle Tom Widlund hålla ett föredrag om det svunna Åre på uppdrag av turistföreningen. Ganska snart upptäckte han att mycket av den sparsamma information han hittade var fel.

– Jag är egentligen en sådan där typ som bara blickar framåt – aldrig bakåt – men då bestämde jag mig för att ge ut en egen bok. I dag har jag boksläpp på Åre bibliotek, säger Tom Widlund, som velat skildra en tid då Åre var "en mysig och trivsam liten by där alla kände alla".

På 1950-talet bestämde sig Toms föräldrar, Ebba och Tore Widlund, sig för att packa flyttkartongerna och lämna sin dåvarande hemort Gävle. Paret köpte Åre Hotellkoncern på vinst och förlust och kom att betyda mycket för ortens framtida utveckling. Byn hade fått några av sina första entreprenörer.

– Fast det var Bibbo Nordenskiöld som satte Åre på världskartan. Om honom skriver jag också.

– Min far ville så gärna till fjällen, men mina föräldrar kom ur ingenting. De hade inte en spänn när de köpte Åregården, Grand Hotel och Sporthotellet som då stod på ruinens brant och hade varit till salu under flera år, säger Tom Widlund.

Boken, som innehåller ett 90-tal fotografier, berättar bland annat om Bergbanan, Hummelliften, VM 1954 och curlingen (inte alla känner till att sporten var så stor i Åre). I slutet kan läsaren, i en separat del, ta del av fakta kring bland annat Lillåstugan, Buustamon, Åre skidskola och Dollartåget. Där finns också en kronologi över händelser mellan 1930 och 1980.

– Eftersom jag har arbetat som lärare vill jag naturligtvis ge lite allmänbildning också. Jag har försökt skriva med en viss ton, många gånger med glimten i ögat. Boken skulle egentligen handla om mina föräldrar, men kom nog att handla mest om mig själv, säger Tom Widlund.