Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Northug – en gigant, titan och snödansare

Annons

Jag har präntat in i mina barn att de inte ska skrävla. Sak samma när jag jobbat som lärare eller varit ungdomstränare. Om någon enda av de jag handlett varit så fruktansvärt suverän som Petter Northug så skulle jag ha haft all förståelse i världen för att de inte kunnat täppa igen.

Detta apropå att Northug i förhandsspekulationerna kläckte ur sig att han aldrig i livet skulle förlora en spurt mot Marcus Hellner.

Vi hade ju tänkt att herrarnas längdstafett skulle ha blivit en kamp mellan Sverige och Norge.

Så gruvligt fel vi tänkte, inbillade oss, hoppades och höll fåglar i handen.

Självklart spelade det viss psykologisk roll att Anders Södergren inte kunde komma till start. Hade absolut ingen avgörande betydelse.

Sanningen är att det svenska laget helt enkelt inte räckte till.

Tydligast utpekad blir Daniel Rickardsson som åkte första sträckan.

Ingen skugga dock över Rickardsson.

Dels skulle han ha startat för Sverige även om Södergren hade kunnat åka.

Dels handlade det i Rickardssons fall inte om en klassisk stafettgenomklappning. ”Bara” om att han inte räckte till.

Petter Northug. Vilken gigant, titan och snödansare.

I traditionella lopp med enskild start struttar han då och då, uppenbart oinspirerad, runt på tider som får honom att landa långt bak i resultatlistan.

Men jäklar när det är gemensam start eller när han som i går har sitt byte inom synhåll kan han till och med tokrusa från första stavtag och ändå inte ens tänka tanken på att han ska kunna släppa taget innan det närmar sig spurt där som han sa:

”Jag har aldrig förlorat mot Hellner och kommer aldrig att göra det.”

Hade någon frågat honom om hur det skulle gå i en spurtduell mot Axel Teichmann, eller vem som helst för den delen, så skulle han säkert och med allt fog i världen ge exakt samma svar förutom att namnet Hellner var utbytt.

Trots att vi hetsar upp oss över längdskidåkning och trots att vi älskar längdskidåkning så måste vi nog erkänna att det inte är en av världens mest utbredda sporter.

15 lag till start varav två var av sådan blåbärskvalitet att de blev varvade och plockade av banan.

Allra tråkigast med att även Anders Södergrens mage blev angripen är att det trycket på det egentligen enda kvarvarande stora svenska hoppet, Charlotte Kalla, nu ökar så rejält. Å andra sidan har hon ju en mentalitet som verkar klara det mesta.

Aino Kajsa Saarinen tyckte efter det finska damguldet i stafett att ”småflickor som Marthe Kristoffersen käkar hon till kvällsmål”.

Akta dig du Aino Kajsa.

Charlotte Kalla har minsann vid tidigare tillfällen med god aptit satt i sig finska storstjärnor.

Fattas nu bara att svenskhotellets bacillkretslopp blir fullbordat så att även Kalla och Marcus Hellner stryks från startlistorna.

Mer läsning

Annons