Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norsk expert: Om gräset mår bra gynnas betesdjuren

Korna är lösningen och inte problemen i global och lokal utveckling. Med rätt betesmetoder blir köttproduktionen hållbar. Det hävdar man på Fjällbete som i går bjöd in till seminariet ”Holy Cow”.

Annons

Företaget Fjällbete bedriver lammköttproduktion i Åredalen och engagerar sig även i olika landsbygdsutvecklingsprojekt. Tisdagens tankesmedja på Åre Continental Inn i Björnänge handlade om hur man som bonde kan hitta hållbara betesmetoder. Inbjuden talare var Ulf Ullring, expert på hållbar betesdrift från Norge.

De hade förväntat sig fullt hus, om man ska tro annonseringen, men färre än tio personer kom. Men de som var där, de flesta bönder, lyssnade desto mer intresserat. Så intresserat att den planerade utflykten på programmet sköts upp.

– Vi lyssnar hellre på det här, var den kollektiva åsikten bland åhörarna.

Enligt Ullring är uthållig betesdjurdrift främst en fråga om planering och om att tänka på hur betet ser ut. Ju grönare och fräschare, desto bättre.

En av hans teser är just att man ska koncentrera sig på gräset och se hur det mår först. För om gräset mår bra mår djuren också bra.

En annan är att betets kvalitet på ett givet ställe är mer beroende av hur länge djuren betar där än antalet djur som betar där.

Således ska djuren, hur få de än är, inte stå och beta i samma hage i månader i sträck för det mår inget gräs bra av.

Istället gäller det att variera betet, utnyttja djurens naturliga flockbeteende, låta dem vandra (vilket de gör naturligt för att komma bort från sitt gödsel), och lägga marker i träda så de kan återhämta sig.

Det mesta lät misstänkt likt samernas sätt att bedriva renskötsel, och det var också vad Ullring påpekade:

– Det närmaste vi har till det här i dag är rennäringen, sade han.

Att seminariet lockade så få bekymrar inte arrangör Linda Forss från Fjällbete.

– Det viktiga är att vi gör det här och annonserar om det, säger hon och går vidare till att förklara att ingen meningsfull landbygdsutveckling kan bedrivas i Åredalen utan att man har turismnäringen med sig.

– Och de är inte så detaljintresserade att de går på sådana här möten, säger hon.

Dock är många inom turismnäringen delägare i Fjällbete. Hon tar Köjagården i Edsåsdalen som exempel.

– Där vet man hur viktigt det här är, säger hon.