Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norrländsk vemodsreggae på kulturmanifestation

/
  • Niomannabandet Glesbygd’n består av fem barndomskompisar från Arvidsjaur, som senare slöt upp med fem musiker från Umeå. Om knappt en vecka kommer deras andra skiva.Bakre raden: Mårten Hedborg, Anders Öberg, Axel Andersson. Mittersta raden: Johan Åhman, Alexandra Ellis, Arvid Andersson, Tomas Olsson. Främre raden: Elfrida Bergman, Ola Edström.  Foto: Pressbild
  • General Knas kom med idén om en kulturmanifestation.Foto: Olausson Klatil

Glesbygd’n är reggaebandet från Arvidsjaur som skrev en låt om uranbrytning och fick hela Festivalsverige att dansa. I kväll är de givna gäster på kulturmanifestationen mot uranbrytning på Gamla Tingshuset i Östersund.

Annons

De influeras av många olika musikkulturer och räds inte heller för att kasta upp dem i luften och låta allt snurra ihop sig.

Medlemmarna i Glesbygd’n reser långt bort från det norrbottniska inlandet och stannar då och då till efter vägen och plockar upp lite av varje; östeuropeisk balkantradition, jazz, rootsreggae, dub och svensk folkmusik.

Men i slutänden kommer de alltid hem till Norrland och till arvidsjaurbondskan, den 400 år gamla vindpinade dialekten som bandet sett som sitt kall att bevara.

– Vi försöker ta tillbaka det vi aldrig fick lära oss. När våra föräldrar växte upp skulle man prata rikssvenska, att uttrycka sig på dialekt var fult och nästan förbjudet. Det gjorde att vi barn aldrig fick chansen att lära oss, säger gitarristen Johan Åhman.

Första skivan kom för knappt ett år sedan och innehåller låtar som ”Bokstavstro”, ”Desertör’n” och ”Låt det ligga” och ”Parasita.” Albumet togs emot med öppna armar av både kritiker och en lyrisk publik. Vart än Glesbygd’n drog fram i sin överfulla minibuss möttes de av glada människor. Glada för att ha hittat ett band som lyckas förena det bittra med det ljuva och därigenom få många olika musikstilar att samsas under ett och samma tak. Utan att för den skull tumma på ett alldeles eget uttryck.

– Målar man av en tavla blir den ändå aldrig riktigt likadan som originalet. Det blir din egen version av den, säger Johan.

Egentligen är det vemodet Glesbygd’n vill åt. Inte nödvändigtvis det helt igenom sorgsna vemodet, utan mer ett stilla lugn och en insikt om att jo, det är så här det är. Johan tycker att den känslan spelar huvudrollen i både progg, jazz eller folkmusik.

– Det handlar om det finaste av vemod. Den känsla man får när man sitter i en båt på en sjö invid ett fjäll. Ett lugn, säger han.

Om en vecka kommer deras andra album ”Tid’n lid”, som Johan beskriver som en mer ”perfekt” skiva än det första. Han viskar även om en viss Annika Norlin, från Frösön, varit en viktig del i inspelningen, men något mer vill han inte berätta utan säger bara att ”den som lever får se.”

– Vi hade med oss alla erfarenheter från det förra och det gjorde att det blev mer perfekt. Jag tycker att det är charmigt att lära sig från sina misstag och framgångar.

I kväll kommer publiken mest att få höra de äldre, inlyssnade låtarna från debutplattan. Storsien gästar självklart på låten ”Låt det ligga”, som handlar om kvällens huvudtema: motståndet mot uranbrytningen. Johan Åhman tvekade inte en sekund att spela gratis för en bra sak.

– Det är ett hett ämne även i Arvidsjaur. Prospekteringen för med sig så mycket skit, den dagen man börjar bryta uran är det kört. Nej, låt det ligga, säger han bestämt.

Kanske blir det kvällens slagord.

Mer läsning

Annons