Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nilssons revansch

Annons

Y Mattias Nilsson är är försynt, lågmäld och allmänt anspråkslös. Likafullt en sjuhelsikes idrottskille. Tyckte sig någon sakna bevis för att det påståendet stämmer så är det bara att läsa resultatlistan från grådagens sprintlopp i Hochfilzen.

Inte så mycket för den i och för sig urstarka prestationen att bli sexa efter felfritt skytte.

”Nisse” har ju till och med presterat bättre förr.

Tänker mera på att han lyckades prestera så suveränt nu efter att totalt ha misslyckats vid premiären i Östersund.

Oj så synd jag tyckte om Mattias i Östersunds jaktstart där eländet bara fortsatte och han på sin egen hemmaplan – i de spår han nästan lärde känna i nappflaskestadiet – och framför all släkt och alla vänner halkade runt som allra siste man.

Veka personer, normala personer, skulle snarare ha knäckts för livet än att strax därefter komma igen och prestera på toppnivå.

Mattias är ingen vek person.

Bra start i Hochfilzen i stort av det svenska laget.

Alldeles på tjillevippen att Anna Carin Olofsson-Zidek fick till det rejält.

Funderar över hur nära den rent formidabla succén Anna Carin varit det senaste året.

I sista tävlingen innan VM, i Antholz, var hon trots sin – fram till dess hemlighållna – graviditet så gångbar i konkurrensen att hon tog en pallplats den sista tävlingsdagen.

VM-tävlingarna låg helt enkelt ett par veckor för sent för att hon både skulle ha lyckats i VM och sedan även ha kommit igen i strålande form den här säsongen.

Hon är ändå obegripligt stark, Anna Carin.

Stora profiler över huvud taget i skidskyttelandslaget.

Hetsar ni inte upp er över att Björn Ferry blev femma?

Hörde senast i går en kommentar om att han skjuter dåligt.

Fel, fel, fel. Björn skjuter aldrig dåligt. Han åker aldrig dåligt.

Han både skjuter och åker så bra, ständigt, att det bara är centimetrar som skiljer honom från att ta bra placeringar eller att ta en pallplats.

Många rader och jag har inte ens nämnt Helena Jonsson.

Visst går det fort från det att vi gläds åt att någon placerar sig bland de tio bästa till att vi blir lite småbesvikna över att det ”bara” (som i går) blir en femteplats.

Livet är grymt och livet är orättvist.

Helena Jonsson, fortfarande en nybörjare i den yttersta världseliten, blev femma i går.

Fantastiskt, helt fantastiskt.

Tronskiftet på herrsidan är inte klart, men nog verkar det som att succémannen från VM i Östersund, norrmannen Emil Hegle Svendsen, definitivt är på väg att putta ner landsmannen Ole Einar Björndalen. På damsidan är det sig mera likt även om det kan kännas förvirrande med alla dessa namnbyten efter genomförda giftermål. Z

Mer läsning

Annons