Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nejra – forskaren som vill beröra

Nejra van Zalk växte upp i Bosnien och ville bli klassisk pianist. I stället läste hon psykologi, vilket hon nu undervisar och forskar inom. Men musiken har varit med hela vägen.

Annons

– Psykologi och musik är väldigt relaterat. Forskning kräver att man är väldigt kreativ.

2007 upplöste Nejra sitt dåvarande band och började pröva sina solovingar med förnamnet som artistnamn. I oktober förra året kom ”In hindsight” ut.

– Det kändes väldigt förlösande.

Hennes genombrott är minst sagt spektakulärt.

– Jag lade upp mina låtar på allears.se som jag inte visste var någon typ av samarbete mellan skivbolag. Sen åkte jag bort en helg och kom tillbaka och hade fått tusentals spelningar på en av mina låtar. Sedan blev jag kontaktad av Daniel Breitholtz, men jag ser ju inte på tv så jag visste inte vem det var.

Trots den uppmärksamheten har Nejra fått jobba hårt.

– Det är mycket jobb även om man blir upptäckt, mest med att profilera sig själv. Jag tror att det kan vara svårt för många unga som inte har pejl på sig själva. När det offentliga möter sovrummets trygga vrå.

Hur är det att vara en nykomling på musikscenen?

– Det är tufft, men kan också vara fantastiskt kul.

Hon ser bara större möjligheter att nå fram genom fördomarna inför en ny publik.

– De flesta människorna man möter har ingen förutfattad mening om vad man gör. Jag vill hellre att folk ska hata mig än att inte känna något alls när jag spelar. Jag försöker ju beröra.

Att locka publik till konserter som okänd artist kan vara svårt. Nejra tror att det har att göra med en svensk skepticism.

– Jag är bosnier till att börja med. Där är det lite annorlunda. Är det konsert i stan så går man, så är det bara. Det är inte så i Sverige. Vi kanske är bortskämda. Det måste vara originellt och häpnadsväckande för att man ska vilja höra det. Men jag vill inte smutskasta den svenska publiken.