Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej till flashiga apotek

Annons

Det spelar ingen roll om vintern är varm eller kall. Händerna far illa i vilket fall. Fingertopparna, särskilt tummarna, blir hårda och får ömma sprickor och händerna känns som sandpapper. De rasslar som torra löv. Sprickorna kan ju hjälpligt lagas med de där genomskinliga bågformade plåstren, men händerna. Det verkar som om ingenting hjälper. Och ändå är marknaden översvämmad med krämer och salvor. Man smörjer och smörjer. Det är väl det som fabrikanterna räknar med.

Fordomdags fanns något som hette Handolén – vilket passande namn! – en vit vätska som sades ge liljevita händer. Och det ville man ju ha. Ett konkurrerande medel hette Maniol, ett ofärgat gelé som klämdes fram ur en grön tub. Doften var speciell. Som parfymerad såpa. Ungefär. Aldrig var det någon som klagade på dessa verksamma medel och inte innehöll de några farligheter. Å andra sidan fanns just ingenting mer att välja mellan.

Ännu längre tillbaka i tiden köpte min kära mor från apoteket ett därstädes tillblandat fluidum som hade etiketten Sprit-Glycerin – Rosenvatten. Perfekt. Huden blev mjuk utan att kladda och doftade underbart av rosor. Det kunde inta vara bättre. Naturligtvis tillverkas det inte längre. Att pytsa ihop något för hand i dagens genomkommersialiserade (nu fick jag till det) affärsverksamheter är förstås omöjligt.

Men det här med apoteket. Är det inte fler än jag som haft en kolartro på det som införskaffades där? Man förväntade sig präktiga, lite tråkiga, varor som man kunde lita på. Där behövdes inga flashiga förpackningar, ingen särskild reklam. Verksamma medel utan biverkningar och tack för det. Nu är det som vilket parfymeri som helst förutom att man förstås kan ta ut medicin på recept som vanligt. Och inte kan man hålla reda på vilket bolag som just hoppat in i branschen. De heter apotek hela bunten. Men alla bakom disken är väldigt hjälpsamma och vänliga. Fast det är inte säkert att just din medicin finns i lagret...

Nej, låt oss tänka på något annat. Vasaloppet, till exempel. Tala om präktiga grejer, detta längdskidåkningens maratonlopp. Jag blir rent lyrisk. Visst kan det vara underhållande med en och annan sprint, men det är som att gå på kafferep och bara få en första klunk av den åtrådda drycken! Och masstart dessutom. Nej, en och en ska de iväg och rejäla sträckor därtill, tycker en soffpotatis som bara kan skryta med tredje pris i två kilometers bana med sju deltagare i åldersklassen åtta till tio år!

Konditionen är väl ungefär likadan i dag.