Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nedslag av sällan skådat slag

I Gåxsjö kyrka har konst och musik gjort ett nedslag av sällan skådat slag i länet och på Ahlbergshallen visas Östersunds Kollektiva Grafikverkstads utställning i retur från Stockholm

Gåxsjö kyrka

Konsthistorien och samtidskonsten var påtagligt närvarande i söndags när verk av fyra generationer konstnärer Andersson–Fägerskiöld–Wolgers visades för en endagsutställning. I början av 1960-talet ansåg Torsten Andersson att den modernistiska utvecklingen hade kommit till en slutfas med det monokroma måleriet. Han hittade en alternativ väg med verket "Källan", som består av ett en oljemålning med ett grovt och abstraherande återgivet vattenmotiv med en svartmålad bräda under. Här framträder tydligt återgivandets problematik, brädan är både ett objekt i sig och ger en bild av en vattenyta. Andersson fortsatte med en rad porträtt av abstrakta skulpturer som ytterligare ställde begreppen på ända och hans verk inspirerade under 1980-talet konstnärer som arbetade konceptuellt. På utställningen visades prov på skilda faser i Torsten Anderssons utveckling som konstnär och även textila vävar av kvinnor, bland annat moderns, i uppväxthemmet i Hörby som påverkat honom. Verk av dottern Tobi Andersson-Fägerskiöld visas för första gången offentligt sedan hennes död 1986. Det är till stora delar ett andligt och visionärt måleri som passar utmärkt i den kyrkliga miljön. Motiven återges formupplöst och färgen är viktig som betydelsebärare. Jag ser stora likheter med Bengt Hamréns konst och den efterlevande mannen Lennart Fägerskiöld kan bekräfta att det var en konstnär hon kände till. Lennart Fägerskiöld är själv representerad med stora målningar i gult och arktiskt blått i abstrakta mönster. De omväxlande varma och kalla färgerna skapar en livlig, tredimensionell bildyta med närmast psykedeliska effekter. Paret Fägerskiölds son Andreas är inne på ett spår av abstrakt expressionism men hos den andre sonen Paul kan man se tydligare drag av morfadern Torsten Anderssons intresse för konst och språk. Paul Fägerskiöld har utforskat symbolers och motivs betydelse för språkuppbyggnaden. På utställningen visades prov på detta i form av ett verk med symboler från en avvecklad nationsflagga. Nu har Paul Fägerskiöld gått in i en monokrom fas där han utforskar färgens kommunikativa betydelse. Cirkeln är kanske snart sluten efter morfadern Torsten Anderssons reaktion mot det monokroma för femtio år sedan. Mer löst knuten till familjen är konstnären Dan Wolgers, med ett eget rum där det visades prov på anarkistiskt slutna tekniska system, men även en bibel med boksidorna perforerade för ett kors. På väggen en rad bilder i par om två likadana bredvid varandra. Betraktar man dem på rätt sätt uppstår en tredje bild i betraktarens huvud. Upplevelserna fylldes på med virtuos pianomusik av Dag Achatz. Konstvetaren Ivar Tornérus höll ett föredrag om Torsten Andersson vars son Gert Andersson, tillika curator för utställningen, förklarade sig vilja satsa på fler kulturella iscensättningar.

Ahlbergshallen

Stockholm tur och retur. 25 konstnärer i Östersunds Kollektiva Grafikverkstad har i sommar haft utställning på Grafiska sällskapet i Stockholm. Efter återkomsten visar de nu 58 verk på Ahlbergshallen fram till 4 september. Att se på Johanna Bahlenbergs verk är som att lyssna på någon tala ett främmande språk. Det är abstrakt och där finns uppbyggnad, harmoni och betydelse. Vad det betyder och om det finns något lexikon kan man dock inte vara helt säker på. Bredvid hänger motiv från Norderön av Anniki Andersson. Jag har tidigare uppfattat hennes försök inom grafiken som ganska trevande. De nyare verken är en positiv överraskning. Det är träsnitt i välstämda färger, vars ytstruktur harmonierar med träden i motivet. Media och innehåll flyter samman. Åsa Jönsson är en annan grafiker som imponerar med sina djur i landskap, skickligt med tankeväckande och stämningsfulla motiv där någon färgstark detalj bryter av mot en i övrigt svartvit skala. Cathrine Johansson har segelflugit och minnesbilderna därifrån resulterade i kartliknande bilder där man ser terrängen ur ett örnperspektiv. Det kan påminna om verk av hennes tidigare lärare Carl-Olof Tronje men denne arbetade mer idébaserat med fragment medan Johansson tycks vara mer ute efter estetiken för dess egen skull. Anna Cronheden verkade länge vara på väg att skapa en egen logotype av sina stiliserade renar, men har förnyat sig med lekfulla, berättande motiv. I övrigt är många sig lika från tidigare utställningar. Den enda mannen i sällskapet är Jimmy Dahlberg, som gjort en självbiografisk installation med packlådor och egna konstverk med vilken han bearbetar sin konstnärsroll.