Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nära till skrattet trots smärtor

Precis när bältrosen började ge med sig kom nästa bakslag.

Cancersjuke Gösta Olofssons ben har blivit vätskefyllda och vattnet tränger ut genom huden.

– Det gör något så helvetiskt ont, säger han.

Annons

Förra gången LT rapporterade om Gösta Olofsson hade han precis fått diagnosen bältros. Han trodde till en början att smärtorna i bröstet var symtomen på hjärtinfart, men blev lättad när smärtorna ”bara” var bältros.

Nu har Gösta drabbats av ytterligare en åkomma.

I fredagsmorse var hans ben rejält uppsvällda när han steg upp ur sängen och det gjorde mycket ont i dem. Senare under dagen blev det små blåsor på huden och vätska började tränga fram genom skinnet.

– Det blev pölar under mina fötter, berättar Gösta Olofsson.

Smärtan tilltog och när han åkte till Svenstavik för att uträtta några ärenden passade han på att gå in på hälsocentralen.

– Jag ville ha ett bandage eftersom byxbenen blivit plaskblöta av all vätska, berättar han.

Men det visade sig att det inte bara var att bli omplåstrad och hemskickad. Fyra timmar, flera läkar- och sjuksköterskebesök och ett recept på penicillin senare fick Gösta åka hem igen.

– Det är väl kombinationen av cancern, bältrosen och mitt allmänt risiga hälsotillstånd som gjort att det blivit så här, säger Gösta Olofsson.

– Och det gör något så fruktansvärt ont. Ingen av de smärtstillande mediciner jag har hjälper, fortsätter han.

Nu lindas Göstas ben om med ett par dagars mellanrum. Men eftersom han på grund av svullnaden knappt kan gå och än mindre sätta på sig ett par skor får distriktssköterskan komma till honom så att han slipper åka till hälsocentralen.

– Bandagen hinner bli rätt blöta innan det är dags att byta, säger Gösta.

I allt elände har ändå Gösta många ljusa stunder. Trots att han har ständigt ont har han alltid nära till skratt och han drar sig inte för att skämta med sin omgivning. Just nu har han dessutom besök hemma hos sig i form av sin dotters mor, Sonja.

– Det känns faktiskt bättre när jag slipper vara ensam. Förutom att jag får lite avlastning i de dagliga sysslorna, är det mycket trevligare med sällskap – dagarna går liksom fortare då, säger Gösta.