Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nära döden som satellitpatient – men alla inom vården friades

Karin Karlsson svävade mellan liv och död under 15 dygn efter att som satellitpatient ha drabbats av ett hjärtstopp. Händelsen hamnade hos hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd som friade alla inblandade. Nu överklagar Karin beslutet.

– Det måste jag göra. Jag vill att det ska finnas ett tydligt ansvar även för satellitpatienter, säger hon.

Annons

En kväll hösten 2007 drabbades Karin Karlsson av hög feber och kördes med taxi in till akutmottagningen på Östersunds sjukhus.

Där ville akutläkaren lägga in henne på infektionsavdelningen för ytterligare provtagningar, men eftersom det var fullt där blev hon i stället skickad till en annan avdelning som en så kallad satellitpatient.

Att vara satellitpatient innebär att patienten ligger på en annan avdelning och klinik än vad anledningen till sjukhusbesöket normalt påbjuder. Samtidigt är det läkarna från den avdelning där vården i vanliga fall skulle ha skett som fattar alla beslut vad gäller patientens behandling.

Just det avsnittet är en viktig del av Karin Karlssons historia.

Morgonen därpå gick hon inte att väcka och kunde därför inte ta sina mediciner, ett stort antal eftersom Karin sedan tidigare led av en kronisk sjukdom. Trots det tillkallade sjuksköterskan ej infektionsläkaren.

Drygt fyra timmar senare tittade personalen åter till Karin, då hade hon drabbats av ett hjärtstillestånd som höll på att kosta henne livet.

Efter tio minuters upplivningsförsök återfick hon sin puls och kunde förflyttas till intensivvårdsavdelningen.

– Jag såg mig själv som utifrån när de försökte få i gång mitt hjärta igen. Det var som att jag svävade omkring i en lång, märklig dröm, berättar hon om den kritiska perioden.

Efter femton dygn i respirator blev Karin sakta allt bättre och i början av 2008 fick hon äntligen komma hem igen.

En Lex Maria-anmälan om händelsen gjordes. I undersökningen av den kom det fram att Karin under morgonen då hennes tillstånd kraftigt försämrades inte fått de mediciner hon behövde och att ingen tillkallat läkare för att utvärdera hennes situation. Heller hade ej den mobila intensivvårdsgrupp (MIG) som ska tillkallas när någon patient blir svårt sjuk larmats.

När beslutet kom konstaterades det att läkarna lämnat otydliga ordinationer och att den sköterska som ansvarade för Karin under den ödesdigra morgonen skulle ha tillkallat hjälp snabbare.

– Ett år därefter begärde jag ut skriftliga redogörelser eftersom jag ville se vad de grundat sitt beslut efter Lex Maria-anmälan på. När jag fick se Socialstyrelsens skrivelser såg jag att sköterskan själv erkänt att hon brustit i uppmärksamhet, då valde jag att gå vidare och göra en anmälan till HSAN (hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd), berättar Karin Karlsson.

Den 22 juni i år kom beskedet.HSAN ansåg visserligen att sjuksköterskan borde ha agerat tidigare, men valde att inte pricka någon. En viktig del av motiveringen var att sjuksköterskan inte hade erfarenhet av infektionspatienter, ytterligare en förmildrande omständighet ansågs det vara att Karin var en satellitpatient.

– Deras beslut kom som en chock för mig. Jag var en hårsmån från döden, men det verkar de bortse helt ifrån. På nämnden verkar det som att det inte finns något ansvar för satellitpatienter, säger Karin Karlsson.

– Hade jag hamnat på rätt avdelning, på infektion, hade det här aldrig hänt.

Att beslut från HSAN överklagas till förvaltningsrätten hör till ovanligheterna. Karin Karlsson säger dock att hon kände sig tvingad att gå vidare med fallet.

– Jag bestämde mig direkt för att överklaga beslutet för att få ett tydligt svar på hur sjukvården egentligen ska bete sig mot satellitpatienter. Jag tolkar deras bedömning som att satellitpatienter inte ska ha samma övervakning som övriga patienter, det är bedrövligt, säger hon.

– Dessutom är jag en av de sista som får möjligheten att överklaga ett sådant här beslut. Man har ändrat beslutsreglerna nu så att endast Socialstyrelsen kan vända sig till HSAN, varken drabbade patienter eller deras anhöriga har längre den möjligheten.

Karin Karlsson vill betona att hon inte överklagar beslutet för att sätta dit någon.

– Jag är mer upprörd över Socialstyrelsen och HSAN än vad jag är över sjukhuspersonalens agerande. De instanserna är trots allt till för patienternas säkerhet, ändå friar de om någon gör fel.

– Även om många kanske tycker att jag är jävlig som går vidare med det här måste jag göra det. Jag vill att det ska finnas ett personligt ansvar även för satelliter inom sjukvården.