Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När urljud möter modernism

En utsåld konserthall på Gamla teatern fylls upp, människor rör sig mot den upplysta scenen, atmosfären är hjärtlig och varm. Det är ett vimmel av röster innan kvällens artist presenteras och förväntningarna stiger.

Annons

En saxofon inleder konserten och storbandet gör sig redo. Trumman slår fasta slag i djupt rotad takt och på scen står samernas drottning, Mari Boine.

På modersmålet jojkar hon berättelser och jag förstår inte ett ord av vad hon säger men det gör ingenting. Man får lyssna med hjärtat, säger hon mellan två låtar.

Artisten och storbandet Norrbotten Big Band bjuder på en mix av samiska urljud tillsammans med jazzigt spel. Marie sjunger ömsom befriande höga toner men känslan är ändå lättsam. Trumsolo får mig att vakna och när elgitarren får mer utrymme så höjs stämningen än mer.

Marie Boine är en av Norges största artister. Hon har fått åtskilliga priser och utmärkelser och när hon var inbjuden att uppträda vid vinter-OS i Lillehammer, tackade hon nej, ville inte vara ett kulturellt alibi. Hon är en kvinna med integritet och respekten för henne är stor, men kanske hade jag lite för höga förväntningar för när första akten avslutas är jag lite besviken. Jag saknar engagemang, höra urkraften komma fram. De hypnotiska trummorna är I bästa fall meditativa, I värsta fall enformiga.

Andra akten visar sig mer energirik och jag lämnar ändå kvällen nöjd. Inser att Mari Boines fokus på samisk tradition aldrig kommer bli omodernt och tillsammans med jazziga toner finns också en känsla av uppskattad tidlöshet.

Ellen Lindgren