Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När pengarna inte räcker

För många är december månad extra tuff då pengarna också ska räcka till julmat och julklappar. 23-åriga Sophia Alander vet hur det är att leva på marginalen.

Annons

Vi stämmer möte efter Sophias sjukgymnastik på Östersunds sjukhus. Sophia har en funktionsnedsättning och måste stärka upp musklerna tillsammans med en sjukgymnast ett par gånger i veckan. Dagen innan har hon varit tvungen att avboka vår träff eftersom hon inte har pengar till bussbiljetten från Lugnvik. Men i dag har Sophia fått skjuts av sin pappa som jobbar inne i Östersund och hon har även fått en slant till bussen hem.

– Jag får oftast låna pengar av farmor och farfar och min lillebror eftersom jag lever enbart på bidrag. Det är barnbidrag, bostadsbidrag och mitt sjukpenningbidrag. Jag är vuxen och vill kunna försörja mig själv och min son men eftersom jag är sjukskriven måste jag acceptera att det inte går, men det är svårt, säger hon och stryker bort en hårslinga från ansiktet.

För fyra år sedan var läget ett annat. Sophia gick ut Omvårdnadsprogrammet som undersköterska och i november samma år föddes sonen Lukas. Hon var mammaledig ett år och började därefter på Sjuksköterskelinjen vid Miun.

– Men jag klarade inte av tempot. Jag har dyslexi och hoppade av.

När Lukas var ett och ett halvt separerade Sophia och Lukas pappa.

– Och jag kände att jag som ensamstående måste lägga i en extra växel och jobba så mycket jag bara fick.

När det var som mest hektiskt jobbade Sophia på fem, sex olika äldreboenden på Frösön, Odensala, Körfältet, i central Östersund och i Lugnvik. Tiderna var oregelbundna och hon varvade nattjobb med dag- och kvällsjobb.

Det höll i två år men i mars i år sa kroppen ifrån.

– Jag tappade minnet och la bort larm, nycklar och mediciner. Det var ohållbart.

Sophia fick diagnosen utmattningsdepression, stressreaktion och fibromyalgi.

I dag har hon en kontakt på Arbetsförmedlingen och planen är att hon ska in i arbetslivet igen genom arbetsträning och sjukgymnastik.

December månad har varit extra jobbig rent ekonomiskt och inför sonens födelsedag i november vände sig Sophia för första gången till Majblomman för att få pengar.

– För pengarna jag fick köpte jag en fin skjorta till Lukas. Han älskar skjortor. Han ska även få en Ironman legosats i julklapp. Det är han värd, säger Sophia och ler.

Sophia har även fått hjälp från Hjälpkassen. Hon fick en kasse fylld med ris, makaroner, nyponsoppa, våffelmix, mjölk, filmjölk och yoghurt. Hon har även sökt Julkassen, som är fylld med diverse julmat.

– Det är dubbelt. Men jag måste ge mat till min son och har ingen anledning att skämmas för att jag är sjuk. Jag har ändå tur eftersom jag i perioder stödjer mig på min familj. Min lillasyster har till exempel handlat kläder på Ullared som Lukas ska få i jul. Lukas och jag kommer att få en fin jul med min familj.

Hur ser du på framtiden?

– Jag vill ha ett vanligt jobb som inte är för tungt för kroppen, kanske i en affär och kunna försörja mig utan bidrag. Jag och Lukas är oftast bara hemma och jag ser framemot att någon gång ta med Lukas till Storsjöbadet eller Djungelhuset som en helt vanlig familj.